Ny skog att bevara kära vänner!

Detta är ingen nyhet för de flesta av er som gediget besöker vår hemsida så jag ska inte skriva alltför många ord denna gång utan lägga upp en drös bilder på Iglekärrs gammelskog som vi nu samlar pengar till. Skogen ligger inte allför långt från Verles gammelskog och det bästa av allt är att det ligger tätt intill ett naturreservat som består av fantastiska ekar, grova och gamla, precis som man vill ha dem. Jag kan sakna dessa typer av skogar så enormt mycket, riktigt gamla lövskogar, vi har inte mycket av den varan uppe i Norrland tyvärr. Nog snackat ( eller skrivet..) dags för bildvisning!












Västlig rostticka (signalart)












Gräddporing (rödlistad)


Välkommen in!

Hoppas ni fattar tycke för vårt senaste projekt och att ni uppmanar era nära och kära att hjälpa till och bevara denna vackra skog!

Ha det bra/ Paulina

Magi bland tallgiganter

Det är med lite vemod jag lämnar campingen i Blattnicksele, platsen som varit mitt hem de senaste fem veckorna, men skogarna kring trakten är färdiginventerade och det är dags att dra mot nya håll i Västerbottens inland. Jag har fått se ugglebarn sakta tappa sitt fjäderduniga hull för att bli nyfikna, gnälliga tonåringar och idag upptäckte jag en magisk plats på en liten strand vid Vindelälven, några steg bort från stugan min, FEM VECKOR och jag har missat tallgiganten som hela tiden stått några ynka meter från mitt bo! Men så är det, när man är i ute i skogen hela dagarna, stugan blir väldigt trivsam om kvällarna, fri från mygg (nästan i alla fall) och fötterna får vila, så dessa upptäcktsfärderna blir korta häromkring. Ugglorna visade sig vara jordugglor, vilket vi upptäckte först när mamma uggla kom flygande med sork åt sina tonåringar.



För att verkligen förstå dimensionen på denna vackra skapelse tog jag mig en klättertur



Tänker definitivt komma tillbaka till denna plats med tält när myggperioden är över, bada i den klara älven om kvällarna för att sedan värma mig vid en brasa och bara stirra meditativt på mitt nya favoritträd och den som ens skulle våga närma sig med en motorsåg, den skjuter jag med mitt stora gevär!
Runt omkring denna gigant fanns även fler lite mindre giganter



Vad är inte detta om inte ett rent konstverk!





Hejdå Blattnicksele! Nu tar jag semester och åker hem till moderlandet Polen. Ska försöka hinna med en tur till Nationalparken Białowieża, en av Europas sista urskogar med gamla ädellövträd och visenter. Jag lovar inget men åker jag dit kan ni förvänta massor av härliga bilder. Nu lämnar jag skogen ett tag och beger mig mot millånga stränder längs Baltiska havet och massor av sol (hoppas jag..)
Ha en underbar sommar allihop!

/Paulina

Jag anar ugglor i mossen..

Idag kom äntligen solen fram och därmed en chans att ta en bättre bild på uggleungarna som bor med oss på campingen! Här är resultatet, försöker fortfarande lista ut vilken art denna lilla krabat är..



/ Paulina

Ugglebarn och krokiga tallar

De senaste två dagarna ute i skogen kan sammanfattas med regn, regn och åter regn. Man får en känsla av att hösten redan är här, vem vet imorgon när jag vaknar kanske frosten kommer att ligga på den nyklippta camping gräsmattan.. jag skulle inte bli förvånad i alla fall. Vanligtvis hör jag till skaran som älskar regn, men när vattnet slutligen tränger igenom regnkläderna och det är omöjligt att ta kort på grund av att linsen bara immar igen, då får regnet ge sig faktiskt. Trots linsproblem har jag ändå en hel del fina bilder jag tänkte dela med mig, främst på alla fantastiska djur som jag stött på.



Även fast älgen är rätt så vanlig i våra skogar är mötet med detta djur alltid mycket speciellt.



Ugglorna måste vara överlyckliga i år för det kryllar av små sorkar vart jag än rör mig i skogen, har redan tappat räkningen på hur många jag nästan trampat på, den här lilla skogssorken som lyckades hamna på bild smet in i ett litet hål utan någon bakväg, rädd och ihopkrupen satt den väl där och väntade på att bli uppäten, tur för den att jag är vegetarian ;)

På tal om ugglor så hittade jag tre st ugglebarn på campingen till min stora förtjusning! vilken art har jag ingen koll på, de var gråaktiga och svarta runt sina stora ögon så har vi en uggleexpert bland läsarna blir jag mycket glad! Bilden är tyvärr inte den bästa men men, bevis på att jag inte hittar på bara!



Träffade på en tretåig hackspett i dag, tyvärr var den alldeles för snabb för kameran, men förhoppningsvis ska jag få stöta på fler av dem som är mer fotovilliga.
Förutom djuren lyckas jag hitta en hel del spännande arter av svampar och lavar, en del fungerar som signalarter och andra finns med på rödlistan. Bilden här nedan föreställer en blodticka som signalerar om höga naturvärden om den växer på en granlåga, svampen indikerar ett gammalt granskogsekosystem



På nästa bild ser ni en stor aspticka och växer, som namnet skvallrar om, på gamla aspar. Ibland kan den förväxlas med aspticka, det finns alltså "aspticka" och "stor aspticka" men medan "asptickan växer med undersidan snett uppåt och påminner om en grisnäsa växer "stor aspticka" rakt ut som på bilden här



Trots regnet idag har jag fått besöka fantastiska skogar, en befanns sig på en väldigt klippig och blockrik mark och bestod av gamla krokiga tallar som såg ut att vara åtminstone 300 år, många var säkert äldre än så, tyvärr svek kameran just i detta skede men jag hann knäppa i alla fall någon bild på dessa häftiga träd. De får en att känna sig rätt liten och betydelselös med tanke på hur länge de har stått där..



Nästa vecka kommer fler bilder från skogen!

Ha en riktigt härlig midsommar allihop.
Kram

/ Paulina

Back to the woods!

Äntligen är jag tillbaka i skogen efter en lång vårtermin på universitetet. Har verkligen längtat efter årets inventeringssäsong, och det blir hela sommaren och hösten ute till skogs för min del, tills snön åter kommer tillbaka. Då jag utför inventering av naturvårdskogar får jag vandra omkring i en hel del fina skogar, inga raka tallar på rad här inte!

Säsongen kunde inte ha börjat bättre, redan första skogen jag klev in i var en uppenbar nyckelbiotop med en massa gamla lövträd som björkar, aspar och sälgar (tyvärr får vi inte så många fler spännande träd i de norrländska skogarna), de flesta beklädda med lavar som antingen är signalarter eller rent av rödlistade. Signalarter, precis som namnet antyder, signalerar om att skogen har höga naturvärden. Förutom gamla fina lövträd, fanns även rätt gamla barrträd och en hel del död ved, både liggande och stående i backen. På en av träden satt den här lilla filuren



Jag tror att det är en pärluggla men då jag är långt ifrån en fågelexpert vågar jag inte lova 100 procent att det verkligen är rätt art, så rätta mig gott folk om jag har fel, men fin var den minsann, satt där på sin gren och bara stirrade nyfiket och följde en med blicken vart man än gick. Förutom den fina ugglan träffade jag även på en tjädermamma och hennes små kycklingar.



Tyvärr smet alla kycklingarna åt var sitt håll och jag hade inte en chans med kameran, endast mamma tjäder höll sig i närheten och försökte förgäves skrämma iväg mig. Bara en liten bit längre in i skogen flög hackspettarna fram och tillbaka och oroade sig över sina små barn i trädet då jag kom stampandes, tyvärr blev det inga bilder då hackspettarna omöjligt kunde sitta still, de bara flög omkring mig och sa åt mig att ge sig iväg, så jag gjorde det..

På väg tillbaka till bilen stötte jag på den här krabaten, en mycket fin skogsödla som gärna ställde upp som fotomodell och här har ni resultatet



Nu när jag är i skogen så mycket tänkte jag starta igång en liten skogsekologi skola i form av korta videoklipp under sommaren, så håll utkik under antingen juli eller augusti månad om du är intresserad!

Nu ska jag krypa ner under täcket och sova. Imorgon väntar ännu en dag i skogen, vi får se vilka djurmöten den kommer att erbjuda. Jag hoppas på björn..

Ha det gott alla!

/ Paulina

Vägar framåt, eller..?

För några veckor sen bestämde jag mig för att delta i artdatabankens årliga konferens om flora och fauna i skogen. Konferensen döptes till ”Vägar framåt”, med andra ord hur förhindrar vi vidare förlust av skogens mångfald? Någon som däremot inte kom fram i tid var jag. Konferensen tog plats på SLU i Uppsala, jag bor uppe i Umeå så jag satte mig glatt på nattåget och somnade snabbt med höga förhoppningar om kommande dag. Morgonen därpå vaknade jag av larmet på min telefon och började sakta vakna till i tron att vi strax skulle vara framme i Uppsala. Jag tyckte tåget stod still rätt länge så jag fråga min kupé granne hur länge vi hade stått med ett förväntat svar på 10-20 min, sex timmar svarade hon med en lång suck, VAAA! Vart är vi då? Skrek jag frågande tillbaka, i Långsele. Vi hade alltså tagit oss mindre än halvvägs och hade stått still i sex timmar, det var den konferensen tänkte jag bittert.

Kl 13.00 var jag framme och fort satte jag mig på en buss med kurs mot SLU. Jag hade missat halva konferensen redan men det fanns fortfarande en hel del intressant kvar att lyssna på. Jag lyckades komma mitt i fikapausen för att sedan delta i ett antal kortare föreläsningar om naturvård i ädellövskogar. Jag började på en gång drömma om en ädellövskog att rädda, det skulle vara något för Naturarvet minsann. Föreläsarna som var professorer inom ekologi och naturvård berättade om hur man bör sköta dessa skogar för att förhindra igenväxning, som det naturligt sätt sker om inga störningar uppträder. Oftast är det granen som hotar, som lätt sprider sig och tar över till slut. Skogen blir då alldeles för mörk för att lövträden ska trivas. Problemet med ädellövskogar idag är att det finns ett generationsglapp mellan gamla och unga träd, vilket innebär att arter knutna till mycket gamla träd, kommer få det svårt att spridas till andra träd när dess värdträd dör. Exempelvis växer många rödlistade lavar knutna till ek endast på träd äldre än 300 år. Är generationsglappet för stort blir dessa arter dömda till utrotning, i alla fall lokalt. Vidare talades det om fragmentering i ädellövskogslandskapet. Fragmentering innebär att man delar upp sammanhängande områden med likartad ekologi i bitar separerade från varandra. Detta orsakar stora problem för spridning av arter då isolationsrisken kan vara stor. Tänk er en bit gammelskog omringad av en massa ung produktionsskog, arter som kräver gamla träd och framförallt död ved, kommer inte ha några substrat att spridas vidare till utanför gammelskogsområdet. Tyvärr ser verkligheten ut så på väldigt många håll i Sverige. Små isolerade öar av gammelskog i ett hav av planterad skog.

Med ädellövskogen fortfarande i tankarna, speciellt då sådan saknas där jag bor, satte jag mig i storaulan för att gå vidare i programmet. Vi fick lyssna till en skogsentreprenör, politiker och en debatt mellan Naturskyddsföreningen, Skogsstyrelsen och skogsägarna. Det fanns inte särskilt många överraskningar i alla talen som hölls, skogsentreprenören ville ha fler ”morötter” för att utföra bättre naturvård, politikern (centerpartiet) pratade om fantastiska möjligheter som skogen ger och med tindrande ögon berättade om sin egen kärlek till skogen samtidigt som det kom förslag på hur vi i ännu högre grad ska utnyttja skogens resurser. Debatten var ungefär som väntat, Naturskyddsföreningens representant gick hårt in på alla brister som finns både inom skogsvårdslagen och certifieringssystemet FSC, Skogsägaren jämförde naturvården med en bilprovning med poängen att ALLT kan inte falla på EN sak, sköter man sig dåligt på en punkt inom naturvårdens riktlinjer så är väl inte det hela världen (min egen tolkning..) och skogsstyrelsen var väldigt politiskt korrekt med en diplomatisk framförhållning med uppmaning om vidare dialog. Några frustrerade i publiken påpekade att vi idag diskuterar ungefär samma saker som i början av 60-talet. Hur långt har vi då egentligen kommit med naturvårdsarbetet inom skogsbranschen 50 år senare? En gång i tiden hyllades den så kallade ”Svenska modellen”, där man tog stor hänsyn till naturen vid avverkningar av skog, idag däremot börjar den få allt mer kritik och är snarare ett exempel på hur vi INTE bör bruka en skog om vi ska hålla en hög naturvårds standard. I den reviderade skogsvårdslagen 1994 likställdes produktionsmålen med miljömålen, men hur ser verkligheten ut? Ja, jag måste erkänna att jag lämnade konferensen med frustration inom mig. Jag vet inte, kanske var det tågförsening som fortfarande gnagde och som fick mig att se svart eller så fann vi inga vägar framåt helt enkelt..

/ Paulina N

Skog, skog, skog!

Det har vart en hel del prat om skogen på senaste tid, dels P1 Kaliber som granskar det svenska skogsbruket ( kaliber )

Har även själv pratat om gammelskog i P4 kultur som ni kan lyssna på här

I veckan har jag besökt Uppsala och tagit del av Artdatabankens skogskonferens som jag ska sammanfatta i kommande blogginlägg.

Lyssna och begrunda!

/ Paulina N