fredag 9 april 2010



Grått och vitt är de färgnyanser som befunnit sig utanför mitt fönster här uppe i Norrland den senaste tiden, därav den modifierade bilden av brinnande björkar, jag behöver färg och ljus och brinnande energi för jag börjar allt mer känna mig som en urvriden upphängd trasa, inte bara rent av väderleksorsaker utan även av hela denna samhällsdystopi som tycks ha omgivit mig helt och hållet utan en gnutta ljus att tillgå. Jag märker att jag inte är ensam om att känna så, folk allmänt i min omgivning tycks ha saktat upp sina steg och ingen orkar ens fejka sina leenden längre, men det är precis så här livet är ibland och det är helt ok att känna sig trött, dyster och hopplös, så kära människor våga vara bittra, det kommer alltid bättre tider och då ska vi festa och glädjas av livets underbara ting. Jag väntar med spänning på den starka vårsolen som sätter igång smältningsprocessen då överallt hörs fantastiska droppande ljud och människor är glada på RIKTIGT, det värsta jag vet är när folk låtsas vara glada och lyckliga för sånt märks direkt om glädjen är genuin eller endast en fasad.

Jag trodde aldrig att jag skulle tillhöra skaran av klagande över vädret, jag jublar vanligtvis när det snöar och skogen utanför mina föräldrars hus tar form av en sagovärld, jag älskar höstregnen och springer alltid ut med mitt stora paraply för att strosa runt på de våta gatorna, solen behöver jag nog inte förklara min kärlek till för vem älskar inte solen! Våren behöver jag heller inte hylla, det är ett faktum att vår gör oss lyckliga. Men det som utspelar sig utanför fönstret för tillfället finns inget gott att säga om...

Några goda nyheter jag har är att datumet för Verleskogens invigning är nu spikat och kommer att hållas den 29 maj i Ale kommun så anteckna i era kalendrar gott folk, vi ska se till att det blir en riktigt härlig dag där vi påminns om att vi alla kan göra någonting för att värna och skydda vår natur från total exploatering och bevara den för sin alldeles egna skull. Kom ihåg att utan er klickare och alla som bidragit till Verleinsamlingen skulle skogen inte stå kvar idag!! Mer information om vad invigningsdagen ska innehålla och hur man tar sig dit kommer så snart vi har planerat färdigt och fått allt i sin ordning, nu vet ni i alla fall när det sker.

Nu ska jag krypa ner under täcket och vänta på solens uppståndelse, sen ska jag bege mig till Värmland och vara med på Naturskyddsföreningens inventerings kick-of där vi ska inventera signalarter i gammelskogarna och lära oss massor om vad som gömmer sig bakom gamla tallar och granar och vad som växer på den gamla, liggande, döda veden. Om jag inte har helt fel finns det fortfarande platser kvar för de som är medlemmar i Naturskyddsföreningen samt är sugna på en tredagars tur ute i den värmländska gammelskogen. Inventeringen sker den 7-9 maj så haka på vet jag!

Oj jag höll på att glömma att berätta en sak som satte ett ordentligt leende på mina läppar härom kvällen när jag var ute i skogen utanför mina föräldrars hus, jag gick ut med hunden i skymningen och till min stora glädje hörde jag pärlugglor. Det rörde sig om två eller tre st så jag kan tänka mig att det var hannar som utropade sina revir. Vill du lyssna på hur en pärluggla låter så kan du gå in på denna adress: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2776387 sedan är det bara att bege sig ut i skogen när det mörknar och hoppas på att få själv uppleva pärluggle sång!

Ha det gott allihop!

/ Paulina N

fredag 26 mars 2010

Life in Color UF

Life in Color UF är ett företag skapad av unga krafter som vill vara med och skapa en grönare värld. De har bestämt att skänka en del av sin vinst till Ett klick för skogen, ett initiativ som visar att det finns kämpar för naturen i alla möjliga kategorier, man behöver inte vara den typiska trädkramaren för att rädda världen, man kan vara intresserad av skönhet och mode och ändå slå sak för moder jord! Läs gärna min gästblogg på

http://lifeincolor.devote.se/

måndag 15 mars 2010

Innovativ Verksamhetsledare sökes!


Kära läsare! Det händer en hel del nu här hos oss inom Ett klick för skogen. Förhoppningsvis har vi snart ett kontrakt på en underbar skog som vi vill köpa och bevara från framtida avverkning. Jag tänker inte dela med mig av detaljer i nuläget, det jag kan säga är att det har att göra med en vacker fjällnära skog i Västerbotten, vilket gör mig oerhört glad då jag bor i Umeå :)

Allt är inte säkerställt ännu, därför får ni inte reda på mer än så, men så fort vi har ett färdigt formulerat kontrakt i våra händer så kommer vi berätta allt som möjligen finns att berätta om den nya skog vars öde kommer att ligga i våra händer.

En annan mycket viktig händelse är att stiftelsen söker nu en "Innovativ Verksamhetsledare" Med andra ord, stiftelsen behöver en person som brinner för gammelskogen och vill göra det bästa möjliga jobbet för att lyfta stiftelsen till nästa nivå vilket konkret innebär att insamlingstakten ska öka markant samt att volontärarbetet ska bli avlönat så småningom.

Tjänsten kan ni läsa mer om här
http://www.ettklickforskogen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=18&Itemid=45

Är du som läser detta intresserad, tveka inte utan hör av dig till Ann Murugan, vår käre stiftare ann@ettklickforskogen.se
Sprid gärna vidare denna information, vem vet kanske just du känner personen vi letar efter!
Det var allt från mig idag. Hoppas ni får en underbar vecka!

/ Paulina Niedzwiecka

fredag 19 februari 2010

Bullar och upprop!

Sitter och bokstavligen vräker i mig bullar. Kl är 1.00 och den rykande plåten med bittermandelkanelsockeräppelbullar har just tagits ut. Jag vet inte riktigt varför men av någon anledning har det blivit så, att varje gång jag bakar, gör jag det mitt i natten. Det kanske är mitt sätt att hantera lite av den ångest som väller upp i mig när jag tänker på allt som jag måste göra, för det är då jag sätter igång och bakar, när jag har 1000 saker på hjärnan, samt när vanligt folk sover. Efter hemkomsten från äventyret på Borneo unnade jag mig själv en tid av att inte göra någonting alls, jag gick bara omkring i mina "stora ulltofflor och surplande på en kopp te", som min mamma brukar uttrycka sig och så förflöt hela januari. I början av februari slog det mig att jag faktiskt hade anmält mig till tre st distanskurser på universitetet, C-uppsatsen gjorde sig även den påmind och jobbet kallade på mig mer än någonsin förr... Det var som att få en rejäl käftsmäll nykommen ur sin lilla dvala och jag visste inte vad jag skulle ta tag i först.
Snart har även februari gjort sitt och jag har fortfarande inte lyckats hitta någon struktur i vardagen, det där med distanskurser är inte riktigt min kopp av te, vad tänkte jag på egentligen? Jag känner ju mig själv, utan deadlines blir saker lagda på hyllan och jag minns allt först när hyllan har brakat och allt ligger i en fullständig röra, men men jag har inte gett upp hoppet. Min räddning ska bli mitt nya träningskort, där jag kan koppla bort huvudet ett tag och bara fokusera på kroppen. Jag har tränat mycket förr och vet att det funkar, jag menar vem som helst blir väl tokig av att sitta framför en dator eller hundratals kursböcker tills armar och ben domnat bort!

Men det är inte bara i mitt liv det händer mycket, även i skogens värld är en hel del på gång. Organisationen Skydda skogen har startat ett så kallat forskarupprop, där forskare skriver under för ett ökat skydd av skog med höga naturvärden, även vi vanliga dödliga, alltså icke forskare kan skriva på. Listan kommer att skickas till regeringen i och med valet i år och det är bara att hålla tummarna för att politikern ska lyssna och ta till sig av det forskarna säger, nämligen att skogarna håller helt och hållet på att utarmas på det som är värdefullt och allt som räknas är de pengar som skogen levererar. Året är 2010 och aldrig har det funnits så stort fokus på vårt klimat och omgivande natur som nu, därför blir jag väldigt ledsen när jag skummar igenom de miljömål som regeringen satt upp och där dyker det upp endast en glad mun av 16 möjliga. Vi har alltså 16 miljömål varav en av dessa är Levande skogar och lyder så här:

"Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation".

Det är inte här den glada munnen sitter som ni säkert kan förstå, det är bara ozonskiktet som förbättrats de senaste åren. Det ska självklart påpekas att delmålet förstärkt biologisk mångfald inom punkten Levande skogar, har uppnåtts, men tyvärr räcker inte det,
skogen behöver ett mycket större skydd än det har idag, mer än så behövs inte tilläggas. Förutom forskaruppropet uppmanar jag alla att skriva under två upprop till. Det ena uppropet handlar om skogen på Murberget i Härnösand som planeras att avverkas, och det andra om en skog i Järna. Här är adresserna till uppropen, skriv på redan nu!

Upprop: Skydda Sveriges Gammelskogar!
http://www.protecttheforest.se/upprop/

Upprop: Bevara skogen på Murberget!
http://upprop.nu/DNBA

Upprop: Bevara Järnaskogen!
http://upprop.nu/QJMC

/ Paulina Niedzwiecka
paulina@ettklickforskogen.se

onsdag 27 januari 2010

Du gamla gran..

Den här praktfulla granen finns utanför fönstret hemma hos mamma och pappa min.
Huset består inte endast av mamma och pappa, där bor även två tonåringar av det kvinnliga könet, en liten hund och något större katt (större än hunden alltså..)
Jag brukar hälsa på någon eller några dagar i veckan och döljer inte att varje besök är en (ofta) turbulent resa. Det pågår ett x antal krig där hemma

1. mamma vs pappa
2. tonåring vs tonåring
3. tonåring vs pappa
4. tonåring vs mamma
5. hund vs katt

Anmärk att jag inte ingår i dessa krig, någon måste ju vara fredsmäklaren! När ett krig har tagit sin plats och vapenvila förhandlats fram, brukar jag sjunka ner i stolen, vila huvudet mot handen, pusta ut och titta ut genom köksfönstret, blicken hamnar alltid på min gamla gran. Jag förundras alltid över dess skönhet och perfektion samtidigt som den rycker i mig och ropar på att jag ska ta med hunden och komma ut! På med mössa, halsduk och vantar, klä lilljycken och så ut i snöfältet. Energin glöder upp inom mig och hunden blir vild och vägrar lyssna, (jag har en misstanke att barrskog har en narkotisk verkan på den lilla)hon blir som förbytt där ute och letar frenetiskt efter bajs hon kan gräva upp och mumsa i sig. Men ååååh, skriker jag och riktar mina bestämda steg mot hundrackarn', SLUTA ÄTA BAJS!!! Hon tittar snabbt upp, viftar på svansen på och sticker iväg i rasande fart..

*suck* jag har väl mina strider med familjemedlemmarna jag också. den här gången var det


Paulina vs York shire terriern Tilda


Men det är inte bara strider som utkämpas bakom gardinerna, det är mycket skratt som också tar plats, vi är en familj som de flesta andra familjerna (familjer som tror att alla andra är normala förutom de själva)

Den här bloggen ska dock inte handla om min familj i framtiden utan om alla dessa värdefulla gammelskogar som vi måste värna om. Det ska skrivas fakta, mystik, rapporter och andra korta berättelser om skog och dess historia, samtidigt som ni får en chans att lära känna oss närmare, vi som jobbar med Ett klick för skogen,

ut och lek i snön nu!