GLAD PÅSK!

Nu nalkas den stora påskhelgen och jag tillsammans med hela Naturarvet gänget vill önska er en mysig, lugn och fridfull påsk! Självklart vill jag även uppmana er att ta en titt i våran webshop där ni kan knåpa ihop ett eget påskris och pynta det med svampar, fjädrar, blommor och vackra tjäderägg, allt det vackra som finns i skogen med andra ord! Ett bra sätt för de yngre att pyssla och samtidigt lära sig vad olika arter heter! Ni kanske undrar lite över bilden här ovanför som jag valt att pynta detta inlägg med. Det är en polsk tradition att pynta korgar till påsk och fylla dem med lite av den mat man kommer att äta på påskdagen. Korgen tas med till kyrkan och blir välsignat med vigvatten och därefter börjar påskfirandet. Jag kommer nämligen själv från Polen så påskfirandet blir en blandning av polsk och svensk tradition. Har även just vart ute i skogen och plockat lite vide, lingonris och en liten grangren och satt alltihop i en vacker vas. Det "riktiga" påskriset får klara sig utan färggranna fjädrar i år har jag bestämt, däremot kommer det virtuella riset att fyllas med fjädrar, tickor och vackra fägelfjädrar! Så än en gång GLAD PÅSK på er alla!

Hälsningar

Paulina med hela Naturarvet gänget!

Radioreportage i Hässningsbergets Naturreservat

Igår begav jag mig tillsammans med en av Sveriges Radios reportrar ut till Hässningsberget, ett naturreservat en liten bit utanför Umeå. Reportaget handlade om gammelskogens försvinnande och hur det påverkar arter knutna till skog. Jag berättade om de stora skillnaderna mellan en naturskog och en produktionsskog och som ni alla vet finns det kolossala skillnader. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att ordet skog behöver omdefinieras. Den mest utbredda definitionen är den FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) använder, och enligt dem betraktas ett område som skog om det är:

"större än 5000 kvadratmeter innefattande träd som är högre än fem meter, där trädkronorna tillsammans täcker minst tio procent av arealen, kalhyggen i området som tillfälligt står utan träd inräknas i skogen."

Definitionen säger ingenting om skogen som ett ekosystem i sig och bara det att kalhyggen räknas in i ordet "skog" förvirrar mig en aning. Detta är en definition av ett trädplantage snarare än en skog. Kanske är det här skon klämmer, många gånger när jag pratar med människor om skogen så har många den uppfattningen att tallar stående i raka led, alla lika breda och höga utan någon som helst heterogenitet, att det är så en skog ska se ut och förstår inte varför stiftelser och organisationer lägger ner sin kraft på att bevara skog i Sverige, vi har ju hur mycket skog som helst ju!
Men vi vet ju att det handlar om kvalité, inte kvantitet i det här fallet.

Vi upprörs över stora palmolje plantager som ersatt markerna där det tidigare växte regnskogar, därmed har vi slagit ut i stort sett hela ekosystem, men varför upprörs vi inte lika mycket över våra egna "tallplantage"? Är det för att visuellt är det inte lika påtagligt som bilden av oljepalmer?

Om vi började med att kalla våra produktionsmarker för plantager, kanske fler skulle komma till insikt att vi egentligen inte har så mycket skog kvar i Sverige..

De som påstår att vi har ett hållbart skogsbruk, hur kan de förklara då att hälften av våra rödlistade arter är knutna till skog, hur kan det komma sig om vi nu har så ofantlig mycket skog här? Någonting värt att tänkas på..

För er som bor i Umeå eller i närheten och inte har besökt Hässningsberget, GÖR DET! En väldigt fin plats innehållande både bäckraviner, tallhedar samt partier med äldre granskog och en hel del död ved. Det finns även en utsiktsplats med ett vindskydd och eldstad. Än så länge är det lite svårgånget då snön fortfarande är djup men en perfekt utflyktsplats då snön smält en aning. Hässningsberget ligger mellan Skravelsjö och Klabbböle, perfekt avstånd för en cykeltur för stadsborna.

För er som är intresserade att lyssna på reportaget så kommer det att sändas en söndag i maj, men har inte fått något precist datum ännu, ska hålla er uppdaterad!

Ha det gott alla!

Hälsningar
Paulina N

Har du hört om kalktallskogar?

Det är mycket snack om skog i vårt avlånga land på många olika fronter vare sig vi sätter fokus vid skogsbruk eller naturvård, men har vi nog med koll på vilka olika typer av skog som finns i Sverige? Vad sägs om kalktallskogar? För er som inte hört talas om denna speciella typ av skog ska jag ta och berätta om dem för er.
Precis som namnet antyder växer kalktallskogarna på kalkrik mark eller i anslutning till kalkrika stråk men till namnet förs även gräs- samt örtrika tallskogar på annan basisk och mineralrik mark än ren kalkmark, t.ex. på olika slags lättvittrade grönstenar, skiffrar m.m. Skogarna finns främst på Gotland samt i Jämtland, i resten av landet förekommer det mycket fläckvis. Det som gör dessa platser unika är dess sammansättning av arter med exempelvis många orkidéarter växandes i skogarna som korallrot, knärot, guckusko, sankt pers nycklar och alpnycklar bland annat. Förutom en rad kärlväxter som är utrotningshotade finns även en hel del andra rödlistade arter i kalktallskogarna som svampar, snäckor och insekter, kalktallskogarna utgör med andra ord ett av de mest artrika ekosystemen i Norden. Då skogarna förekommer mestadels fläckvis är det väldigt viktigt att vi ser till att dessa platser får ett permanent skydd och inte huggs ner. År 2009 tog Naturvårdsverket fram en åtgärdsplan för dessa skogar som ska fortgå fram till 2013 och omfattar 16 olika län. I åtgärdsplanen nämns olika typer av kalktallskogar då artsammansättningen samt jordmånen skogarna växer på ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. Man talar om fem typer av kalktallskogar:

• Torra kalktallskogar på berg och hällmark
• Tallskogar på kalkrik sand och grusmark
• Kalktallskogar på frisk mullrik mark
• Kalktallskogar på fuktig och blöt mark
• Barrblandskogar med tall och gran (kalkbarrskogar)



För att bevara dessa skogar gäller det inte att endast skydda dem från avverkning, de är beroende av en viss skötsel då skogarna är präglade av dels naturliga, dels kulturella störningar. Naturliga i form av bränder, erosion och någon typ av påverkan och sociala i form av skogsbete. Alla dessa störningar hindrar skogarna från att växa igen och ”förgranas” vilket sker i och med den naturliga successionen. När skogen växer igen, blir den mörkare och markvegetationen kommer att domineras av buskar vilket eliminerar ut ljuskrävande örter samt ljusälskande insekter. Försvinner insekterna, får fåglarna svårare att hitta föda och mycket av den biologiska mångfalden som existerar i dessa skogar kommer att vara ett minne blott. Trots att arealen på dessa skogar är litet har man hittat 758 olika kärlväxter och 165 olika mossarter inom dessa områden. Det är viktigt att varje skog får en enskild skötselplan då skogarna präglats utav olika störningar och att införa skogsbete på vissa platser är ett förslag till skötsel för att hålla skogen öppen för ljusinsläpp. Att bränna är en annan åtgärd man vill införa. Branden i sig gynnar tallen då den leder till tallföryngring genom att tallen är en trädart som är anpassad till brand och fröna triggas att gro av värmen. Tallens grova bark och höga krona skyddar själva trädet mot lågornas framfart. Branden som naturvårdsåtgärd förtjänar dock ett blogginlägg i sig så jag ska inte gå in vidare på det. Om kalktallskogar låter som ett intressant område så ta och kika på Naturvårdsverkets rapport där du kan både hitta en hel del bilder över dessa skogar samt en djupare beskrivning av dessa fem typer av kalktallskogar, kanske kan du hitta en sådan skog i närheten av ditt hem med hjälp av beskrivningarna!

Ha det gott!
/ Paulina N

Nya tider på väg

”Jag ser dagarna komma, sen springer de förbi”


Jag börjar med att citera Herr Joakim Thåström efter ett mycket långt uppehåll från bloggandet, för precis så känns det, ibland blir jag riktigt rädd över hur fort tiden går. Senast jag skrev hade Verleskogens invigning gått av stapeln i Ale, det är nästan 10 månader sen! Direkt efter invigningen satte jag mig på tåget mot norr och klev av på min nya arbetsplats, den norrländska inlandskogen. Hela sommaren och hösten jobbade jag med inventering av naturvårdskogar, jag hade i uppgift att ta beslut om vilka skogar som borde avsättas från avverkning. Jag fick alltså strosa runt ute till skogs i fem månader, tills snön la sig som ett täcke och björnarna gick i sina iden, och inte nog med det, jag kunde försörja mig på det! Då jag knappt var hemma någonting, tog jag en paus från Ett klick för skogen, men jag var inte den enda, efter en hård kamp om Verleskogens överlevnad behövde vi alla inom stiftelsen pusta ut och vi satte igång igen efter en smärre ommöblering med nya verksamhetsledare, Mats och Yrsa, och planering inför vårt nästa räddningsobjekt. Och mer ommöblering är på G, med ett namnbyte i spetsen. Ett klick för skogen har existerat i ett antal år nu och därmed utvecklats till att bli så mycket mer än bara ett klick. NATURARVET blir det nya namnet som så småningom kommer att ersätta Ett klick för skogen men oroa er inte, klickfunktionen kommer att vara kvar som en viktig del i vårt arbete. Naturarvet.. .klingar väldigt fint i mina öron, eller vad säger ni? Låter lite romantiskt till och med, lite som en 1800-tals novell!




Vad kommer då att hända detta år? FN har utsett år 2011 till det internationella skogsåret som ni säkert känner väl till vid detta lag. Med detta vill man lyfta fram hur viktig skogen är, inte bara för den biologiska mångfalden, utan även för oss människor runt om i världen. Allt mer börjar skogscertifieringsfrågan vara en viktig del över hur skogar brukas och sköts och med en oroväckande storskalig markomvandling, från skog till plantage av olika slag eller betesmark för boskap, satsas allt mer forskning på hur man kan bruka en skog på ett hållbart sätt. Jag måste säga att min uppfattning om naturvård har sakta tagit sig en ändring under mina år som biologstudent. Det är viktigt att avsätta skogar från avverkning och skapa nationalparker där djur och växter har en plats fri från storskalig mänsklig påverkan, men vi är en del av denna jord och vi kommer alltid att vara beroende av naturens tillgångar och det är viktigt att människor får nyttja skogen för sina behov. Dock måste det ske på ett hållbart sätt och med metoder som inte utarmar skogen på dess arter och ekologiska funktion. Det går, jag har sett det med egna ögon när jag jobbade och levde ute i djungeln på Borneo. Det går att använda skogen, och vi måste använda skogen, för ekonomin är ju trots allt det som styr vårt beteende. Kan man bruka skogen på ett hållbart sätt med en lönsamhet, har skogen troligen större chans att överleva då det inte kommer att löna sig att omvandla den till någonting annat.




Här i Sverige har vi vart rätt duktiga på att suga ut skogen på allt den har och även om många tror att skogen brukas på ett hållbart sätt, kan i alla fall inte jag påstå att det är så. Kalhyggen dominerar skogsbruket och gammelskogarna är en raritet. En del påstår att certifieringssystemet inte fungerar här och Naturskyddsföreningen har till och med gått ut som medlemmar ur FSC. Det ger en lite dyster bild av hur det svenska skogsbruket ser ut men jag vet att det finns människor som jobbar på att förbättra certifieringsfrågan, vilket förhoppningsvis kommer att leda till hårdare tag mot skogsbruket.
Den dystra bilden brukar även ljusas upp i mitt huvud då jag kommer i kontakt med människor som i stort sätt lägger ner hela sin själ i att rädda de kvarvarande gammelskogarna, och då pratar jag om folk från alla möjliga håll, föreningar, organisationer, skogsmullar och trädkramare och människor som jobbar inom skogsbruket som verkligen försöker att åstadkomma förändringar inom systemet till det bättre. Kom ihåg att även DU har makten att påverka och förändra!! I nästa blogginlägg hoppas jag kunna presentera vår planerade skog som insamlingen kommer att gå till, men än så länge får ni ge er till tåls. Sätt nu det nya namnet NATURARVET i era minnen och ge er ut i skogen där ni kan pusta ut och samla era tankar.

Vi hörs!

Invigningen avklarad!

Foto: Pelle Dalberg

Förra helgen, lördagen den 29 maj invigdes äntligen Verles gammelskog! Jag har hållit på med planeringen av denna dag tillsammans med Ales kommunekolog Göran Fransson i flera månader och har haft tankarna fyllda med inget annat än VERLE, VERLE och åter VERLE, därför känns det nästan konstigt att allt är över nu.. Men nu kan vi alla inom stiftelsen samt alla som kämpat med oss för Verles bevarande, äntligen pusta ut en aning, nu när vi vet att Verle är säkrad för all framtid!

Invigningen tog sin början med Korpmor och hennes vänner som sakta smög fram bakom de stora vackra träden med trummor i händerna och med sina vackra röster kallade på Verleskogens andeväsen, tro på det eller ej men i mina ögon var det en magisk stund och en perfekt start på dagen.

Jag klev upp på vår talarstol (en mossbevuxen sten) och tackade alla för att denna dag blev möjlig, därefter steg representanter från Västkuststiftelsen och Länsstyrelsen upp på stenen och sista talaren ut var Ales kommunstyrelseordförande Jarl Karlsson som i sitt tal berättade om att bevarandet av Verleskogen var bland det viktigaste som politikerna i Ale hade åstadkommit. Därefter blev det bandklippning och därmed förklarades Verles gammelskog invigd!


Foto: Åke Karlsson

Vi delade upp oss sedan i tre grupper, vi var ungefär 70 personer på plats, och fick oss en härlig guidad tur genom skogen. Jag hängde på Pelle Dalbergs gäng och det var både intressant och underhållande att lyssna till Pelle. Det märktes väl att han har spenderat otaligt många timmar i Verleskogen och berättade för oss om Verleskogens fågelliv, visade oss tjäderspelsplatserna och tog berättade allt möjligt om alla dessa stora och små djur som bor i skogen. Vi fick se riktigt fina grova tallar och granar och det sjöd av skratt i hela skogen.


Foto: Hanna Olovson

Efter drygt en timma var vi tillbaka från rundvandringen och blev bjudna på kaffe och bullar och fick njuta av vackra folkvisor framförda av Anton Höber. Stämningen var riktigt härlig och jag kände att jag äntligen kunde slappna av en aning och bara njuta av gammelskogen. Jag fick mig ett par goda samtal med en del besökare och min uppfattning var att alla var riktigt nöjda med dagen. Så tack till er alla som hjälpte till med denna underbara dag och tusen tack till alla er som kom och delade denna dag med oss! Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan invigningen av nästa skog som Ett klick för skogen bevarar, tar sin plats!


Foto: Pelle Dalberg

Om ni kikar in på denna länk kan ni läsa mer om Verleskogens invigning i Ale kuriren http://www.alekuriren.se/arkiv/v2210/veckans/11.pdf


Ha det så gott!
/ Paulina N

Verleskogens Invigning!

Klicka på länken här för att läsa om den efterlängtade invigningen av Verles gammelskog som vi så tappert kämpade för att bevara, nu är det äntligen dags att fira!

http://www.ettklickforskogen.se/images/stories/pdf/verleskogens_invigning4.pdf

Jag hoppas att vi ses där!

Hälsningar

Paulina N

Inventerings kick-off tillsammans med Naturskyddsföreningen

Det har varit en intensiv, mycket lärorik och strålande helg för mig. Begav mig nämligen till det värmländska skogarna i Stöllet omkring den vackra Klarälvsdalen.


Naturskyddsföreningens skogsnätverk anordnade denna träff och vi blev en grupp på ca 40 personer som gick ihop för att inventera avverkningshotade skogar, skogar som redan avverkats, samt skogar i två naturreservat för att lära oss att hitta så kallade signalarter. Signalarter är en typ av indikatorarter, alltså arter som indikerar höga naturvärden i en skog. Förekomst av en eller flera signalarter är ofta tecken på ett avvikande skogsområde som kan vara nyckelbiotop. Nyckelbiotoper är alltså platser där rödlistade arter kan hittas, platser med väldigt höga naturvärden och som bör avsättas för naturvård.


Vi blev indelade i tre grupper och begav oss till olika platser. Jag hängde med Herr Henrik, som finns här på bilden ovan. Vi fick en imponerande rundtur i naturreservatet Vimyren med både berättelser av de värmländska skogarnas historia och en ordentlig lektion i artkunskap, gällande främst lavar och tickor. Klarälvsdalen är en rätt märklig plats kan man sammanfattningsvis säga efter många timmars vandrande i skogarna. Det är främst geologin som är väldigt intressant. Strax efter Istiden nådde hit en över 10 mil lång fjord som mynnade i Rådafjärden - en del av Vänerhavet och senare Stor-Vänern. Fjordsediment fyllde upp dalgången och sedan 7000 år meandrar Klarälven i detta sediment mellan branta bergssidor. Ett sådant långt meandrande lopp finns endast på några få platser i världen.



Efter en kort tur med minibussen klev vi äntligen av vid Vimyren och steg in i en trollbindande vacker naturskog. Det första våra ögon fick se och öron höra var en porlande bäck som slingrade sig längs gamla tallar och granar. Vi vandrade en bit och stannade upp för höra Henrik berätta om anledningen till att det fortfarande finns en hel del gammelskog kvar i norra Värmland. Det är nämligen så att året 1969 härjade enorma stormar här som fällde en stor del av träden i skogarna. Detta ledde till en stor ansamling barkborrar, något man absolut inte vill ha i en produktionsskog då dessa äter sig in i veden och "förstör" på så vis virket. Förstör ur ett ekonomiskt perspektiv, men barkborrar är en ytters naturlig del i en gammal naturskog. I och med barkborrarnas ankomst inledde skogsägarna massiva avverkningar i området för att rädda sitt virke, till slut kom man till en mättnadsgräns på virke och de skogar som inte avverkades lämnades ifred och fick utvecklas till riktiga naturskogar.


Vi fortsatte vandringen och började artfynda. Bland de första signalarterna vi fann var garnlaven. Förutom att det är en signalart är garnlaven dessutom rödlistad. Den har minskat kraftigt i hela landet men kan förekomma i stor mängd i skog som undgått skogsbruk. Garnlaven kan bli flera decimeter lång och drapera träden i gynnsamma lägen, där den dessutom kan producera små rödbruna apothecier (fruktkroppar), annars förökar den sig främst genom fragmentering.



Jag har tidigare skrivit om att förekomst av många hackspettar i en skog är också tecken på höga naturvärden. Här på bilden kan ni se konstiga märken på trädet, det är nämligen den tretåiga hackspetten som lämnat dessa hackspår efter sig, och som ni säkert redan är fullt medvetna om är denna art utrotningshotad, vår andra utrotningshotade hackspett är den vitryggiga hackspetten.

En art det blev mycket tal om var den brunpudrade nållaven Chaenotheca gracillima.
Brunpudrad nållav växer på grova, barklösa stubbar i skuggiga lägen med hög luftfuktighet. Luftfuktigheten ska helst hållas konstant för att laven ska kunna fortsätta leva och föröka sig, därför innebär avverkningar av träd ett hot mot den då luftfuktigheten ändras snabbt i och med en öppnare skog. Jag har tyvärr ingen bild på denna lav då den är väldigt liten och svårfotad om man inte har en superduper ultradyr systemkamera, vilket jag tyvärr inte äger än så länge men det är bara att ta sig en titt i en lavbok eller helt enkelt hitta en bild på nätet.



Vår andra dag i skogen begav vi oss till en plats med massor av skägglavar, det kändes som att träda in i en riktig trollskog. Vi begav oss dit för att främst skåda långskägg Usnea longissima, en mycket praktfull lav och ren fröjd för ögat men ytters sällsynt i dagens svenska skogar. Långskägg är världens längsta lav och kan bli uppåt 10 meter. Vanligtvis är de frihängande delarna runt 50 cm. Den har ett speciellt växtsätt då den hänger mellan grangrenarna precis som en girlang. En annan mycket viktig anledning till varför vi begav oss till långskäggslandet var för att notera förekomsten av signalartsfynd, en åtgärd för att förhindra en vidare uthuggning av en skog alldeles i närheten. Kan man hitta många rödlistade arter på en plats och skickar sedan in en lista över dem till en länsstyrelse kan man förhindra en avverkning av skogen, på så vis jobbar de aktiva inom skogsnätverket, helt och hållet ideellt, snacka om skogshjältar!


Långskägg Usnea longissima


Violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana
Nästa viktiga signalart som bör uppmärksammas är den violettgråa tagellaven, en art som är en av det lättare signalarterna man kan hitta i en skog och rätt enkel att känna igen, men för ett otränat öga kan den lätt förväxlas med den gråa tagellaven, och den hör inte till signalarterna. Den föredrar långsamt växande gamla granbestånd, och förekommer i allt från granskogar i höjdlägen till sumpskogar och skogsklädda hällmarkssänkor och igenväxande lövbrännor. Laven förekommer ibland också på exponerade lodytor av klippor och block. En studie i Dalarna 2003 visade att violettgrå tagellav fanns i praktiskt taget
samtliga skogar äldre än 160 år men att arten bara i mycket begränsad omfattning fanns i kulturskog.


Ringlav Evernia divaricata
Ringlaven är ännu en art som finns med över signalartslistan och är en hänglav precis som skägglavar och garnlaven och därmed kan lätt förväxlas med dessa. I överlag kan lavar vara oerhört svårbestämda ute i fält. Ofta måste man mikroskopera dem för att kunna se skillnaden mellan till synes mycket lika arter. Ringlaven kräver en rätt så speciell miljö. Den vill ha en konstant hög luftfuktighet, men växer hellre på tall än på gran. Mycket fuktiga miljöer i skogen brukar till stor del bestå av gran, inte tall, och man brukar säga att ringlaven uppträder i så kallade brandrefugiala tallmiljöer. Alltså på platser där det är tillräckligt blött för att ingen brand ska kunna uppstå. Slutavverkning av sumpskog, strandskog och skogsklädda småholmar omgivna av strömmande vatten samt dikning av sumpskog är de allvarligaste hoten. Laven har inte återfunnits på kända lokaler som utsatts för dessa åtgärder.


Kochenillav Cladonia coccifera
Den allra sista bilden föreställer kochenillaven som varken är en signalart eller är rödlistad, tvärtom är det en vanligt förekommande lavart som växer på marken eller på de delar av klippor och block som har ett tunt humusskikt. Jag tycker den är ett väldigt vackert inslag i skogsmiljön med sina röda små läppar.

Det finns så otroligt mycket mer att berätta från inventeringshelgen men jag sparar det till en annan gång då jag ska berätta närmare om exempelvis brändernas betydelse för barrskogarna. Till slut vill jag ge ett enormt TACK till naturskyddsföreningens skogshjältar som arrangerade denna viktiga och lärorika helg, det var absolut värt alla dessa timmar bakom ratten! För er som är intresserade att själva bli skogshjältar, uppmanar jag till att ansluta sig till skogsnätverket http://skogsnätverket.se/ och ta reda på vad som händer på just er lokala plats och om det finns fler intresserade som ni tillsammans kan ge er ut i skogen med.

Ha det gott!

/ Paulina N