måndag 24 maj 2010

Verleskogens Invigning!



Klicka på länken här för att läsa om den efterlängtade invigningen av Verles gammelskog som vi så tappert kämpade för att bevara, nu är det äntligen dags att fira!

http://www.ettklickforskogen.se/images/stories/pdf/verleskogens_invigning4.pdf

Jag hoppas att vi ses där!

Hälsningar

Paulina N

tisdag 11 maj 2010

Inventerings kick-off tillsammans med Naturskyddsföreningen

Det har varit en intensiv, mycket lärorik och strålande helg för mig. Begav mig nämligen till det värmländska skogarna i Stöllet omkring den vackra Klarälvsdalen.


Naturskyddsföreningens skogsnätverk anordnade denna träff och vi blev en grupp på ca 40 personer som gick ihop för att inventera avverkningshotade skogar, skogar som redan avverkats, samt skogar i två naturreservat för att lära oss att hitta så kallade signalarter. Signalarter är en typ av indikatorarter, alltså arter som indikerar höga naturvärden i en skog. Förekomst av en eller flera signalarter är ofta tecken på ett avvikande skogsområde som kan vara nyckelbiotop. Nyckelbiotoper är alltså platser där rödlistade arter kan hittas, platser med väldigt höga naturvärden och som bör avsättas för naturvård.


Vi blev indelade i tre grupper och begav oss till olika platser. Jag hängde med Herr Henrik, som finns här på bilden ovan. Vi fick en imponerande rundtur i naturreservatet Vimyren med både berättelser av de värmländska skogarnas historia och en ordentlig lektion i artkunskap, gällande främst lavar och tickor. Klarälvsdalen är en rätt märklig plats kan man sammanfattningsvis säga efter många timmars vandrande i skogarna. Det är främst geologin som är väldigt intressant. Strax efter Istiden nådde hit en över 10 mil lång fjord som mynnade i Rådafjärden - en del av Vänerhavet och senare Stor-Vänern. Fjordsediment fyllde upp dalgången och sedan 7000 år meandrar Klarälven i detta sediment mellan branta bergssidor. Ett sådant långt meandrande lopp finns endast på några få platser i världen.



Efter en kort tur med minibussen klev vi äntligen av vid Vimyren och steg in i en trollbindande vacker naturskog. Det första våra ögon fick se och öron höra var en porlande bäck som slingrade sig längs gamla tallar och granar. Vi vandrade en bit och stannade upp för höra Henrik berätta om anledningen till att det fortfarande finns en hel del gammelskog kvar i norra Värmland. Det är nämligen så att året 1969 härjade enorma stormar här som fällde en stor del av träden i skogarna. Detta ledde till en stor ansamling barkborrar, något man absolut inte vill ha i en produktionsskog då dessa äter sig in i veden och "förstör" på så vis virket. Förstör ur ett ekonomiskt perspektiv, men barkborrar är en ytters naturlig del i en gammal naturskog. I och med barkborrarnas ankomst inledde skogsägarna massiva avverkningar i området för att rädda sitt virke, till slut kom man till en mättnadsgräns på virke och de skogar som inte avverkades lämnades ifred och fick utvecklas till riktiga naturskogar.


Vi fortsatte vandringen och började artfynda. Bland de första signalarterna vi fann var garnlaven. Förutom att det är en signalart är garnlaven dessutom rödlistad. Den har minskat kraftigt i hela landet men kan förekomma i stor mängd i skog som undgått skogsbruk. Garnlaven kan bli flera decimeter lång och drapera träden i gynnsamma lägen, där den dessutom kan producera små rödbruna apothecier (fruktkroppar), annars förökar den sig främst genom fragmentering.



Jag har tidigare skrivit om att förekomst av många hackspettar i en skog är också tecken på höga naturvärden. Här på bilden kan ni se konstiga märken på trädet, det är nämligen den tretåiga hackspetten som lämnat dessa hackspår efter sig, och som ni säkert redan är fullt medvetna om är denna art utrotningshotad, vår andra utrotningshotade hackspett är den vitryggiga hackspetten.

En art det blev mycket tal om var den brunpudrade nållaven Chaenotheca gracillima.
Brunpudrad nållav växer på grova, barklösa stubbar i skuggiga lägen med hög luftfuktighet. Luftfuktigheten ska helst hållas konstant för att laven ska kunna fortsätta leva och föröka sig, därför innebär avverkningar av träd ett hot mot den då luftfuktigheten ändras snabbt i och med en öppnare skog. Jag har tyvärr ingen bild på denna lav då den är väldigt liten och svårfotad om man inte har en superduper ultradyr systemkamera, vilket jag tyvärr inte äger än så länge men det är bara att ta sig en titt i en lavbok eller helt enkelt hitta en bild på nätet.



Vår andra dag i skogen begav vi oss till en plats med massor av skägglavar, det kändes som att träda in i en riktig trollskog. Vi begav oss dit för att främst skåda långskägg Usnea longissima, en mycket praktfull lav och ren fröjd för ögat men ytters sällsynt i dagens svenska skogar. Långskägg är världens längsta lav och kan bli uppåt 10 meter. Vanligtvis är de frihängande delarna runt 50 cm. Den har ett speciellt växtsätt då den hänger mellan grangrenarna precis som en girlang. En annan mycket viktig anledning till varför vi begav oss till långskäggslandet var för att notera förekomsten av signalartsfynd, en åtgärd för att förhindra en vidare uthuggning av en skog alldeles i närheten. Kan man hitta många rödlistade arter på en plats och skickar sedan in en lista över dem till en länsstyrelse kan man förhindra en avverkning av skogen, på så vis jobbar de aktiva inom skogsnätverket, helt och hållet ideellt, snacka om skogshjältar!


Långskägg Usnea longissima


Violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana
Nästa viktiga signalart som bör uppmärksammas är den violettgråa tagellaven, en art som är en av det lättare signalarterna man kan hitta i en skog och rätt enkel att känna igen, men för ett otränat öga kan den lätt förväxlas med den gråa tagellaven, och den hör inte till signalarterna. Den föredrar långsamt växande gamla granbestånd, och förekommer i allt från granskogar i höjdlägen till sumpskogar och skogsklädda hällmarkssänkor och igenväxande lövbrännor. Laven förekommer ibland också på exponerade lodytor av klippor och block. En studie i Dalarna 2003 visade att violettgrå tagellav fanns i praktiskt taget
samtliga skogar äldre än 160 år men att arten bara i mycket begränsad omfattning fanns i kulturskog.


Ringlav Evernia divaricata
Ringlaven är ännu en art som finns med över signalartslistan och är en hänglav precis som skägglavar och garnlaven och därmed kan lätt förväxlas med dessa. I överlag kan lavar vara oerhört svårbestämda ute i fält. Ofta måste man mikroskopera dem för att kunna se skillnaden mellan till synes mycket lika arter. Ringlaven kräver en rätt så speciell miljö. Den vill ha en konstant hög luftfuktighet, men växer hellre på tall än på gran. Mycket fuktiga miljöer i skogen brukar till stor del bestå av gran, inte tall, och man brukar säga att ringlaven uppträder i så kallade brandrefugiala tallmiljöer. Alltså på platser där det är tillräckligt blött för att ingen brand ska kunna uppstå. Slutavverkning av sumpskog, strandskog och skogsklädda småholmar omgivna av strömmande vatten samt dikning av sumpskog är de allvarligaste hoten. Laven har inte återfunnits på kända lokaler som utsatts för dessa åtgärder.


Kochenillav Cladonia coccifera
Den allra sista bilden föreställer kochenillaven som varken är en signalart eller är rödlistad, tvärtom är det en vanligt förekommande lavart som växer på marken eller på de delar av klippor och block som har ett tunt humusskikt. Jag tycker den är ett väldigt vackert inslag i skogsmiljön med sina röda små läppar.

Det finns så otroligt mycket mer att berätta från inventeringshelgen men jag sparar det till en annan gång då jag ska berätta närmare om exempelvis brändernas betydelse för barrskogarna. Till slut vill jag ge ett enormt TACK till naturskyddsföreningens skogshjältar som arrangerade denna viktiga och lärorika helg, det var absolut värt alla dessa timmar bakom ratten! För er som är intresserade att själva bli skogshjältar, uppmanar jag till att ansluta sig till skogsnätverket http://skogsnätverket.se/ och ta reda på vad som händer på just er lokala plats och om det finns fler intresserade som ni tillsammans kan ge er ut i skogen med.

Ha det gott!

/ Paulina N

tisdag 4 maj 2010

Sagan om trollskogen som räddades!

var rubriken på söndagens vandring till Verleskogen i Risveden. I vandringen deltog 66 personer under ledning av Leif Danielson från Västkuststiftelsen. Vandringen var en 3 km sträcka som tog deltagarna runt fyra timmar att ta sig igenom, det ger verkligen en uppfattningen om hur mycket som finns att se i denna vackra skog som räddades ifrån avverkning för ca ett år sedan. Historien om skogens räddning var temat för dagen, men naturen bjöd även på kulturupplevelser då den gamla gården Holmedalen besöktes, en gård med anor från 1600-talet. vandringen var alldeles gratis och vi på Ett klick för skogen vill tacka Leif för sitt stora engagemang, tack vare honom kan fler uppleva den underbara Verleskogen och lära mer om dess djur och växter som bor där.








Invigningsdagen å Verles ära börjar nu närma sig med stormsteg och jag kan lova att det kommer att bli en riktig härlig dag med mycket underhållning som kommer att passa stora som små. Det färdiga schemat för dagen kommer troligen att dyka upp under nästa vecka på vår hemsida, så kika in varje dag, registrera ditt klick och håll ögonen öppna för information om invigningen. Den 29 maj ska den hållas i Verles gammelskog för de som har missat detta.

Vi inom stiftelsen är även väldigt glada över reportaget som Bidra.nu har skrivit om oss, vill du läsa så gå in på http://bidra.nu/Manadens_org_maj2010.html
Imorgon, den 5 maj kommer vår före detta medarbetare Fanny att intervjuas av GP i skogen så kika gärna i tidningen de närmaste dagarna, annars vill jag uppmana er att handla i vår webshop, just nu har vi ett mycket bra erbjudande, 30 mixade vykort + 10 pennor för endast en hundralapp!

Vi hörs snart igen!

Hälsningar
Paulina