fredag 2 december 2011

Pepparkaksgran och den bästa julklappen!


Vi har nu dykt ner i decembermånaden, en av mina favoritmånader måste jag medge, och nej jag känner aldrig av julstressen, det blir ju vad man gör det till. Jag försöker njuta så mycket det bara går av alla ljus som strömmar ur pyntade fönster, dofterna av nybakade lussekatter, pepparkaker och rykande glögg och ströva omkring på julmarkander som ger en känsla av en tid innan alla gigantiska shopping gallerior som definitivt bara sabbar julstämningen enligt min mening. Det enda som gör mig en aningens nedstämd är samtalen jag hör runt omkring mig om hur många julklappar man MÅSTE köpa, avslutandes med en lååång suck. Vadå MÅSTE?! Vem har bestämt det? Coca Cola company? Disney? Barnen? Nä, är det inte dags kära vänner att ta tillbaka den sanna julefriden där man samlas inom familjen, äter gott, njuter av ledigheten utan några måsten, gör något tillsammans som inte behöver leda till minustecken på kontot och bara tar in alla sinnesintryck i form allt jag just nämnt här ovan.
Men visst blir det julklappar i år också, det hör ändå till, inga berg av dem, utan något som verkligen betyder någonting, gör nytta och aktiverar till familjeumgänge. Jag kommer satsa på att ge bort upplevelser i år, teaterbiljetter eller andra kulturella arrangemang, restaurangbesök, en dag i skidbacken genom att bjuda på liftkort, ja det finns en uppsjö av saker man kan ge bort till varandra.

Det jag främst vill propagera för dock är den bästa julklappen för i år, nämligen att skänka en slant till bevarandet av gammelskogen, det är ju inte bara vi människor som behöver julgranar! Jag har denna månad startat en egen liten insamling med målet att samla in 10 000 kr till juldagen och jag måste glatt säga att tempot i insamlandet är på topp! På två dagar har det ramlat in över 2000 kr, men det återstår en bit för att nå målet, därför bedjar jag till dig som läser detta att bidra med en liten slant till min insamling genom att klicka här, mycket enkelt och smärtfritt, antingen slänger man iväg ett sms där det dras 50 kr ifrån telefonen eller knappar in siffror från sitt plastkort. Jag vill även uppmana till att dela länken med så många ni känner om ni själva vill spara på 50-lappen.

Är ni sugna på att bygga ihop ett lite annorlunda pepparkakshus i år så vill jag tipsa om Naturarvets julgåva som ni kan se på bilden här nedan



Det är vår kära Yrsa Sturesdotter som har bakat pepparkaksgranen och alla djuren och vill ni också bygga en pepparkaksgran så kan ni beställa ett gåvobevis, med gåvobeviset följer också recept och mallar på hur ni bakar och bygger ihop den lilla skogsdungen. Detta gör ni självklart vi vår hemsida

Nu är det bara att hoppas att stora glittrande snöflingor kommer att täcka landskapet omkring oss. Ha en fridfull och mysig adventstid

Hälsningar

Paulina

onsdag 9 november 2011

Kantarellstuvning i höstmörkret



Har haft turen att stöta på en hel del kantareller den senaste veckan på mina turer i skogen. Snön dröjjer och svmaparna fortsätter att ploppa upp ur jorden, därför tänkte jag dela med mig av mitt recept på en utsökt kanterallstuvning, både gula kantareller och trattisar funkar fint:


Hacka svampen och förväll (ca 500 g)
Tillsätt en gul hackad lök och lägg i en stor klick smör i pannan
Stek under omrörning en liten stund och tillsätt en matsked vetemjöl
Rör ut mjölet och tillsätt matgrädde, själv använder jag soyagrädde
Peppra ordentligt och häll i en skvätt soya för att ge stuvningen sälta och en ljuvlig färg, gillar man vitlök kan en klyfta pressas i för att sätta det där lilla extra på stuvningen
Rör om på svag värme en kort stund och Taadaa! Stuvningen färdig!




Stuningen kan användas till allt möjligt. En favorit är toast med stuvning och några skivor Västerbottensost, eller varför inte göra det lite extra fint en kväll och göra cannelloni på färsk pasta. Vill man inte göra egen pastadeg fungerar lasagneplattor. Tillred då en tomatsås som du kryddar efter egen smak. Rulla in stuvningen i pastan och lägg i en form där du hällt lite av tomatsåsen i botten, häll sedan resten av tomatsåsen över cannellonin och riv lite ost på toppen. Smakar fantastiskt!

Eller stek lite pannkakor och som du sedan fyller med stuvningen och vips så har du jätte goda crepes.

Har du några andra tips på vad man kan hitta på en nyplockad skörd av kantareller så dela gärna med dig!

ta hand om er alla

/ Paulina

måndag 29 augusti 2011

Ny skog att bevara kära vänner!

Detta är ingen nyhet för de flesta av er som gediget besöker vår hemsida så jag ska inte skriva alltför många ord denna gång utan lägga upp en drös bilder på Iglekärrs gammelskog som vi nu samlar pengar till. Skogen ligger inte allför långt från Verles gammelskog och det bästa av allt är att det ligger tätt intill ett naturreservat som består av fantastiska ekar, grova och gamla, precis som man vill ha dem. Jag kan sakna dessa typer av skogar så enormt mycket, riktigt gamla lövskogar, vi har inte mycket av den varan uppe i Norrland tyvärr. Nog snackat ( eller skrivet..) dags för bildvisning!












Västlig rostticka (signalart)












Gräddporing (rödlistad)


Välkommen in!

Hoppas ni fattar tycke för vårt senaste projekt och att ni uppmanar era nära och kära att hjälpa till och bevara denna vackra skog!

Ha det bra/ Paulina





onsdag 6 juli 2011

Magi bland tallgiganter

Det är med lite vemod jag lämnar campingen i Blattnicksele, platsen som varit mitt hem de senaste fem veckorna, men skogarna kring trakten är färdiginventerade och det är dags att dra mot nya håll i Västerbottens inland. Jag har fått se ugglebarn sakta tappa sitt fjäderduniga hull för att bli nyfikna, gnälliga tonåringar och idag upptäckte jag en magisk plats på en liten strand vid Vindelälven, några steg bort från stugan min, FEM VECKOR och jag har missat tallgiganten som hela tiden stått några ynka meter från mitt bo! Men så är det, när man är i ute i skogen hela dagarna, stugan blir väldigt trivsam om kvällarna, fri från mygg (nästan i alla fall) och fötterna får vila, så dessa upptäcktsfärderna blir korta häromkring. Ugglorna visade sig vara jordugglor, vilket vi upptäckte först när mamma uggla kom flygande med sork åt sina tonåringar.



För att verkligen förstå dimensionen på denna vackra skapelse tog jag mig en klättertur



Tänker definitivt komma tillbaka till denna plats med tält när myggperioden är över, bada i den klara älven om kvällarna för att sedan värma mig vid en brasa och bara stirra meditativt på mitt nya favoritträd och den som ens skulle våga närma sig med en motorsåg, den skjuter jag med mitt stora gevär!
Runt omkring denna gigant fanns även fler lite mindre giganter



Vad är inte detta om inte ett rent konstverk!





Hejdå Blattnicksele! Nu tar jag semester och åker hem till moderlandet Polen. Ska försöka hinna med en tur till Nationalparken Białowieża, en av Europas sista urskogar med gamla ädellövträd och visenter. Jag lovar inget men åker jag dit kan ni förvänta massor av härliga bilder. Nu lämnar jag skogen ett tag och beger mig mot millånga stränder längs Baltiska havet och massor av sol (hoppas jag..)
Ha en underbar sommar allihop!

/Paulina

onsdag 22 juni 2011

Jag anar ugglor i mossen..

Idag kom äntligen solen fram och därmed en chans att ta en bättre bild på uggleungarna som bor med oss på campingen! Här är resultatet, försöker fortfarande lista ut vilken art denna lilla krabat är..



/ Paulina

tisdag 21 juni 2011

Ugglebarn och krokiga tallar

De senaste två dagarna ute i skogen kan sammanfattas med regn, regn och åter regn. Man får en känsla av att hösten redan är här, vem vet imorgon när jag vaknar kanske frosten kommer att ligga på den nyklippta camping gräsmattan.. jag skulle inte bli förvånad i alla fall. Vanligtvis hör jag till skaran som älskar regn, men när vattnet slutligen tränger igenom regnkläderna och det är omöjligt att ta kort på grund av att linsen bara immar igen, då får regnet ge sig faktiskt. Trots linsproblem har jag ändå en hel del fina bilder jag tänkte dela med mig, främst på alla fantastiska djur som jag stött på.



Även fast älgen är rätt så vanlig i våra skogar är mötet med detta djur alltid mycket speciellt.



Ugglorna måste vara överlyckliga i år för det kryllar av små sorkar vart jag än rör mig i skogen, har redan tappat räkningen på hur många jag nästan trampat på, den här lilla skogssorken som lyckades hamna på bild smet in i ett litet hål utan någon bakväg, rädd och ihopkrupen satt den väl där och väntade på att bli uppäten, tur för den att jag är vegetarian ;)

På tal om ugglor så hittade jag tre st ugglebarn på campingen till min stora förtjusning! vilken art har jag ingen koll på, de var gråaktiga och svarta runt sina stora ögon så har vi en uggleexpert bland läsarna blir jag mycket glad! Bilden är tyvärr inte den bästa men men, bevis på att jag inte hittar på bara!



Träffade på en tretåig hackspett i dag, tyvärr var den alldeles för snabb för kameran, men förhoppningsvis ska jag få stöta på fler av dem som är mer fotovilliga.
Förutom djuren lyckas jag hitta en hel del spännande arter av svampar och lavar, en del fungerar som signalarter och andra finns med på rödlistan. Bilden här nedan föreställer en blodticka som signalerar om höga naturvärden om den växer på en granlåga, svampen indikerar ett gammalt granskogsekosystem



På nästa bild ser ni en stor aspticka och växer, som namnet skvallrar om, på gamla aspar. Ibland kan den förväxlas med aspticka, det finns alltså "aspticka" och "stor aspticka" men medan "asptickan växer med undersidan snett uppåt och påminner om en grisnäsa växer "stor aspticka" rakt ut som på bilden här



Trots regnet idag har jag fått besöka fantastiska skogar, en befanns sig på en väldigt klippig och blockrik mark och bestod av gamla krokiga tallar som såg ut att vara åtminstone 300 år, många var säkert äldre än så, tyvärr svek kameran just i detta skede men jag hann knäppa i alla fall någon bild på dessa häftiga träd. De får en att känna sig rätt liten och betydelselös med tanke på hur länge de har stått där..



Nästa vecka kommer fler bilder från skogen!

Ha en riktigt härlig midsommar allihop.
Kram

/ Paulina

måndag 13 juni 2011

Back to the woods!


Äntligen är jag tillbaka i skogen efter en lång vårtermin på universitetet. Har verkligen längtat efter årets inventeringssäsong, och det blir hela sommaren och hösten ute till skogs för min del, tills snön åter kommer tillbaka. Då jag utför inventering av naturvårdskogar får jag vandra omkring i en hel del fina skogar, inga raka tallar på rad här inte!

Säsongen kunde inte ha börjat bättre, redan första skogen jag klev in i var en uppenbar nyckelbiotop med en massa gamla lövträd som björkar, aspar och sälgar (tyvärr får vi inte så många fler spännande träd i de norrländska skogarna), de flesta beklädda med lavar som antingen är signalarter eller rent av rödlistade. Signalarter, precis som namnet antyder, signalerar om att skogen har höga naturvärden. Förutom gamla fina lövträd, fanns även rätt gamla barrträd och en hel del död ved, både liggande och stående i backen. På en av träden satt den här lilla filuren



Jag tror att det är en pärluggla men då jag är långt ifrån en fågelexpert vågar jag inte lova 100 procent att det verkligen är rätt art, så rätta mig gott folk om jag har fel, men fin var den minsann, satt där på sin gren och bara stirrade nyfiket och följde en med blicken vart man än gick. Förutom den fina ugglan träffade jag även på en tjädermamma och hennes små kycklingar.



Tyvärr smet alla kycklingarna åt var sitt håll och jag hade inte en chans med kameran, endast mamma tjäder höll sig i närheten och försökte förgäves skrämma iväg mig. Bara en liten bit längre in i skogen flög hackspettarna fram och tillbaka och oroade sig över sina små barn i trädet då jag kom stampandes, tyvärr blev det inga bilder då hackspettarna omöjligt kunde sitta still, de bara flög omkring mig och sa åt mig att ge sig iväg, så jag gjorde det..

På väg tillbaka till bilen stötte jag på den här krabaten, en mycket fin skogsödla som gärna ställde upp som fotomodell och här har ni resultatet



Nu när jag är i skogen så mycket tänkte jag starta igång en liten skogsekologi skola i form av korta videoklipp under sommaren, så håll utkik under antingen juli eller augusti månad om du är intresserad!

Nu ska jag krypa ner under täcket och sova. Imorgon väntar ännu en dag i skogen, vi får se vilka djurmöten den kommer att erbjuda. Jag hoppas på björn..

Ha det gott alla!

/ Paulina

tisdag 31 maj 2011

Vägar framåt, eller..?


För några veckor sen bestämde jag mig för att delta i artdatabankens årliga konferens om flora och fauna i skogen. Konferensen döptes till ”Vägar framåt”, med andra ord hur förhindrar vi vidare förlust av skogens mångfald? Någon som däremot inte kom fram i tid var jag. Konferensen tog plats på SLU i Uppsala, jag bor uppe i Umeå så jag satte mig glatt på nattåget och somnade snabbt med höga förhoppningar om kommande dag. Morgonen därpå vaknade jag av larmet på min telefon och började sakta vakna till i tron att vi strax skulle vara framme i Uppsala. Jag tyckte tåget stod still rätt länge så jag fråga min kupé granne hur länge vi hade stått med ett förväntat svar på 10-20 min, sex timmar svarade hon med en lång suck, VAAA! Vart är vi då? Skrek jag frågande tillbaka, i Långsele. Vi hade alltså tagit oss mindre än halvvägs och hade stått still i sex timmar, det var den konferensen tänkte jag bittert.

Kl 13.00 var jag framme och fort satte jag mig på en buss med kurs mot SLU. Jag hade missat halva konferensen redan men det fanns fortfarande en hel del intressant kvar att lyssna på. Jag lyckades komma mitt i fikapausen för att sedan delta i ett antal kortare föreläsningar om naturvård i ädellövskogar. Jag började på en gång drömma om en ädellövskog att rädda, det skulle vara något för Naturarvet minsann. Föreläsarna som var professorer inom ekologi och naturvård berättade om hur man bör sköta dessa skogar för att förhindra igenväxning, som det naturligt sätt sker om inga störningar uppträder. Oftast är det granen som hotar, som lätt sprider sig och tar över till slut. Skogen blir då alldeles för mörk för att lövträden ska trivas. Problemet med ädellövskogar idag är att det finns ett generationsglapp mellan gamla och unga träd, vilket innebär att arter knutna till mycket gamla träd, kommer få det svårt att spridas till andra träd när dess värdträd dör. Exempelvis växer många rödlistade lavar knutna till ek endast på träd äldre än 300 år. Är generationsglappet för stort blir dessa arter dömda till utrotning, i alla fall lokalt. Vidare talades det om fragmentering i ädellövskogslandskapet. Fragmentering innebär att man delar upp sammanhängande områden med likartad ekologi i bitar separerade från varandra. Detta orsakar stora problem för spridning av arter då isolationsrisken kan vara stor. Tänk er en bit gammelskog omringad av en massa ung produktionsskog, arter som kräver gamla träd och framförallt död ved, kommer inte ha några substrat att spridas vidare till utanför gammelskogsområdet. Tyvärr ser verkligheten ut så på väldigt många håll i Sverige. Små isolerade öar av gammelskog i ett hav av planterad skog.

Med ädellövskogen fortfarande i tankarna, speciellt då sådan saknas där jag bor, satte jag mig i storaulan för att gå vidare i programmet. Vi fick lyssna till en skogsentreprenör, politiker och en debatt mellan Naturskyddsföreningen, Skogsstyrelsen och skogsägarna. Det fanns inte särskilt många överraskningar i alla talen som hölls, skogsentreprenören ville ha fler ”morötter” för att utföra bättre naturvård, politikern (centerpartiet) pratade om fantastiska möjligheter som skogen ger och med tindrande ögon berättade om sin egen kärlek till skogen samtidigt som det kom förslag på hur vi i ännu högre grad ska utnyttja skogens resurser. Debatten var ungefär som väntat, Naturskyddsföreningens representant gick hårt in på alla brister som finns både inom skogsvårdslagen och certifieringssystemet FSC, Skogsägaren jämförde naturvården med en bilprovning med poängen att ALLT kan inte falla på EN sak, sköter man sig dåligt på en punkt inom naturvårdens riktlinjer så är väl inte det hela världen (min egen tolkning..) och skogsstyrelsen var väldigt politiskt korrekt med en diplomatisk framförhållning med uppmaning om vidare dialog. Några frustrerade i publiken påpekade att vi idag diskuterar ungefär samma saker som i början av 60-talet. Hur långt har vi då egentligen kommit med naturvårdsarbetet inom skogsbranschen 50 år senare? En gång i tiden hyllades den så kallade ”Svenska modellen”, där man tog stor hänsyn till naturen vid avverkningar av skog, idag däremot börjar den få allt mer kritik och är snarare ett exempel på hur vi INTE bör bruka en skog om vi ska hålla en hög naturvårds standard. I den reviderade skogsvårdslagen 1994 likställdes produktionsmålen med miljömålen, men hur ser verkligheten ut? Ja, jag måste erkänna att jag lämnade konferensen med frustration inom mig. Jag vet inte, kanske var det tågförsening som fortfarande gnagde och som fick mig att se svart eller så fann vi inga vägar framåt helt enkelt..

/ Paulina N

söndag 8 maj 2011

Skog, skog, skog!


Det har vart en hel del prat om skogen på senaste tid, dels P1 Kaliber som granskar det svenska skogsbruket ( kaliber )

Har även själv pratat om gammelskog i P4 kultur som ni kan lyssna på här

I veckan har jag besökt Uppsala och tagit del av Artdatabankens skogskonferens som jag ska sammanfatta i kommande blogginlägg.

Lyssna och begrunda!

/ Paulina N

torsdag 21 april 2011

GLAD PÅSK!



Nu nalkas den stora påskhelgen och jag tillsammans med hela Naturarvet gänget vill önska er en mysig, lugn och fridfull påsk! Självklart vill jag även uppmana er att ta en titt i våran webshop där ni kan knåpa ihop ett eget påskris och pynta det med svampar, fjädrar, blommor och vackra tjäderägg, allt det vackra som finns i skogen med andra ord! Ett bra sätt för de yngre att pyssla och samtidigt lära sig vad olika arter heter! Ni kanske undrar lite över bilden här ovanför som jag valt att pynta detta inlägg med. Det är en polsk tradition att pynta korgar till påsk och fylla dem med lite av den mat man kommer att äta på påskdagen. Korgen tas med till kyrkan och blir välsignat med vigvatten och därefter börjar påskfirandet. Jag kommer nämligen själv från Polen så påskfirandet blir en blandning av polsk och svensk tradition. Har även just vart ute i skogen och plockat lite vide, lingonris och en liten grangren och satt alltihop i en vacker vas. Det "riktiga" påskriset får klara sig utan färggranna fjädrar i år har jag bestämt, däremot kommer det virtuella riset att fyllas med fjädrar, tickor och vackra fägelfjädrar! Så än en gång GLAD PÅSK på er alla!

Hälsningar

Paulina med hela Naturarvet gänget!

torsdag 7 april 2011

Radioreportage i Hässningsbergets Naturreservat



Igår begav jag mig tillsammans med en av Sveriges Radios reportrar ut till Hässningsberget, ett naturreservat en liten bit utanför Umeå. Reportaget handlade om gammelskogens försvinnande och hur det påverkar arter knutna till skog. Jag berättade om de stora skillnaderna mellan en naturskog och en produktionsskog och som ni alla vet finns det kolossala skillnader. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att ordet skog behöver omdefinieras. Den mest utbredda definitionen är den FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) använder, och enligt dem betraktas ett område som skog om det är:

"större än 5000 kvadratmeter innefattande träd som är högre än fem meter, där trädkronorna tillsammans täcker minst tio procent av arealen, kalhyggen i området som tillfälligt står utan träd inräknas i skogen."

Definitionen säger ingenting om skogen som ett ekosystem i sig och bara det att kalhyggen räknas in i ordet "skog" förvirrar mig en aning. Detta är en definition av ett trädplantage snarare än en skog. Kanske är det här skon klämmer, många gånger när jag pratar med människor om skogen så har många den uppfattningen att tallar stående i raka led, alla lika breda och höga utan någon som helst heterogenitet, att det är så en skog ska se ut och förstår inte varför stiftelser och organisationer lägger ner sin kraft på att bevara skog i Sverige, vi har ju hur mycket skog som helst ju!
Men vi vet ju att det handlar om kvalité, inte kvantitet i det här fallet.

Vi upprörs över stora palmolje plantager som ersatt markerna där det tidigare växte regnskogar, därmed har vi slagit ut i stort sett hela ekosystem, men varför upprörs vi inte lika mycket över våra egna "tallplantage"? Är det för att visuellt är det inte lika påtagligt som bilden av oljepalmer?

Om vi började med att kalla våra produktionsmarker för plantager, kanske fler skulle komma till insikt att vi egentligen inte har så mycket skog kvar i Sverige..

De som påstår att vi har ett hållbart skogsbruk, hur kan de förklara då att hälften av våra rödlistade arter är knutna till skog, hur kan det komma sig om vi nu har så ofantlig mycket skog här? Någonting värt att tänkas på..

För er som bor i Umeå eller i närheten och inte har besökt Hässningsberget, GÖR DET! En väldigt fin plats innehållande både bäckraviner, tallhedar samt partier med äldre granskog och en hel del död ved. Det finns även en utsiktsplats med ett vindskydd och eldstad. Än så länge är det lite svårgånget då snön fortfarande är djup men en perfekt utflyktsplats då snön smält en aning. Hässningsberget ligger mellan Skravelsjö och Klabbböle, perfekt avstånd för en cykeltur för stadsborna.

För er som är intresserade att lyssna på reportaget så kommer det att sändas en söndag i maj, men har inte fått något precist datum ännu, ska hålla er uppdaterad!

Ha det gott alla!

Hälsningar
Paulina N

torsdag 17 mars 2011

Har du hört om kalktallskogar?


Det är mycket snack om skog i vårt avlånga land på många olika fronter vare sig vi sätter fokus vid skogsbruk eller naturvård, men har vi nog med koll på vilka olika typer av skog som finns i Sverige? Vad sägs om kalktallskogar? För er som inte hört talas om denna speciella typ av skog ska jag ta och berätta om dem för er.
Precis som namnet antyder växer kalktallskogarna på kalkrik mark eller i anslutning till kalkrika stråk men till namnet förs även gräs- samt örtrika tallskogar på annan basisk och mineralrik mark än ren kalkmark, t.ex. på olika slags lättvittrade grönstenar, skiffrar m.m. Skogarna finns främst på Gotland samt i Jämtland, i resten av landet förekommer det mycket fläckvis. Det som gör dessa platser unika är dess sammansättning av arter med exempelvis många orkidéarter växandes i skogarna som korallrot, knärot, guckusko, sankt pers nycklar och alpnycklar bland annat. Förutom en rad kärlväxter som är utrotningshotade finns även en hel del andra rödlistade arter i kalktallskogarna som svampar, snäckor och insekter, kalktallskogarna utgör med andra ord ett av de mest artrika ekosystemen i Norden. Då skogarna förekommer mestadels fläckvis är det väldigt viktigt att vi ser till att dessa platser får ett permanent skydd och inte huggs ner. År 2009 tog Naturvårdsverket fram en åtgärdsplan för dessa skogar som ska fortgå fram till 2013 och omfattar 16 olika län. I åtgärdsplanen nämns olika typer av kalktallskogar då artsammansättningen samt jordmånen skogarna växer på ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. Man talar om fem typer av kalktallskogar:

• Torra kalktallskogar på berg och hällmark
• Tallskogar på kalkrik sand och grusmark
• Kalktallskogar på frisk mullrik mark
• Kalktallskogar på fuktig och blöt mark
• Barrblandskogar med tall och gran (kalkbarrskogar)



För att bevara dessa skogar gäller det inte att endast skydda dem från avverkning, de är beroende av en viss skötsel då skogarna är präglade av dels naturliga, dels kulturella störningar. Naturliga i form av bränder, erosion och någon typ av påverkan och sociala i form av skogsbete. Alla dessa störningar hindrar skogarna från att växa igen och ”förgranas” vilket sker i och med den naturliga successionen. När skogen växer igen, blir den mörkare och markvegetationen kommer att domineras av buskar vilket eliminerar ut ljuskrävande örter samt ljusälskande insekter. Försvinner insekterna, får fåglarna svårare att hitta föda och mycket av den biologiska mångfalden som existerar i dessa skogar kommer att vara ett minne blott. Trots att arealen på dessa skogar är litet har man hittat 758 olika kärlväxter och 165 olika mossarter inom dessa områden. Det är viktigt att varje skog får en enskild skötselplan då skogarna präglats utav olika störningar och att införa skogsbete på vissa platser är ett förslag till skötsel för att hålla skogen öppen för ljusinsläpp. Att bränna är en annan åtgärd man vill införa. Branden i sig gynnar tallen då den leder till tallföryngring genom att tallen är en trädart som är anpassad till brand och fröna triggas att gro av värmen. Tallens grova bark och höga krona skyddar själva trädet mot lågornas framfart. Branden som naturvårdsåtgärd förtjänar dock ett blogginlägg i sig så jag ska inte gå in vidare på det. Om kalktallskogar låter som ett intressant område så ta och kika på Naturvårdsverkets rapport där du kan både hitta en hel del bilder över dessa skogar samt en djupare beskrivning av dessa fem typer av kalktallskogar, kanske kan du hitta en sådan skog i närheten av ditt hem med hjälp av beskrivningarna!

Ha det gott!
/ Paulina N

söndag 6 mars 2011

Nya tider på väg



Jag ser dagarna komma, sen springer de förbi


Jag börjar med att citera Herr Joakim Thåström efter ett mycket långt uppehåll från bloggandet, för precis så känns det, ibland blir jag riktigt rädd över hur fort tiden går. Senast jag skrev hade Verleskogens invigning gått av stapeln i Ale, det är nästan 10 månader sen! Direkt efter invigningen satte jag mig på tåget mot norr och klev av på min nya arbetsplats, den norrländska inlandskogen. Hela sommaren och hösten jobbade jag med inventering av naturvårdskogar, jag hade i uppgift att ta beslut om vilka skogar som borde avsättas från avverkning. Jag fick alltså strosa runt ute till skogs i fem månader, tills snön la sig som ett täcke och björnarna gick i sina iden, och inte nog med det, jag kunde försörja mig på det! Då jag knappt var hemma någonting, tog jag en paus från Ett klick för skogen, men jag var inte den enda, efter en hård kamp om Verleskogens överlevnad behövde vi alla inom stiftelsen pusta ut och vi satte igång igen efter en smärre ommöblering med nya verksamhetsledare, Mats och Yrsa, och planering inför vårt nästa räddningsobjekt. Och mer ommöblering är på G, med ett namnbyte i spetsen. Ett klick för skogen har existerat i ett antal år nu och därmed utvecklats till att bli så mycket mer än bara ett klick. NATURARVET blir det nya namnet som så småningom kommer att ersätta Ett klick för skogen men oroa er inte, klickfunktionen kommer att vara kvar som en viktig del i vårt arbete. Naturarvet.. .klingar väldigt fint i mina öron, eller vad säger ni? Låter lite romantiskt till och med, lite som en 1800-tals novell!




Vad kommer då att hända detta år? FN har utsett år 2011 till det internationella skogsåret som ni säkert känner väl till vid detta lag. Med detta vill man lyfta fram hur viktig skogen är, inte bara för den biologiska mångfalden, utan även för oss människor runt om i världen. Allt mer börjar skogscertifieringsfrågan vara en viktig del över hur skogar brukas och sköts och med en oroväckande storskalig markomvandling, från skog till plantage av olika slag eller betesmark för boskap, satsas allt mer forskning på hur man kan bruka en skog på ett hållbart sätt. Jag måste säga att min uppfattning om naturvård har sakta tagit sig en ändring under mina år som biologstudent. Det är viktigt att avsätta skogar från avverkning och skapa nationalparker där djur och växter har en plats fri från storskalig mänsklig påverkan, men vi är en del av denna jord och vi kommer alltid att vara beroende av naturens tillgångar och det är viktigt att människor får nyttja skogen för sina behov. Dock måste det ske på ett hållbart sätt och med metoder som inte utarmar skogen på dess arter och ekologiska funktion. Det går, jag har sett det med egna ögon när jag jobbade och levde ute i djungeln på Borneo. Det går att använda skogen, och vi måste använda skogen, för ekonomin är ju trots allt det som styr vårt beteende. Kan man bruka skogen på ett hållbart sätt med en lönsamhet, har skogen troligen större chans att överleva då det inte kommer att löna sig att omvandla den till någonting annat.




Här i Sverige har vi vart rätt duktiga på att suga ut skogen på allt den har och även om många tror att skogen brukas på ett hållbart sätt, kan i alla fall inte jag påstå att det är så. Kalhyggen dominerar skogsbruket och gammelskogarna är en raritet. En del påstår att certifieringssystemet inte fungerar här och Naturskyddsföreningen har till och med gått ut som medlemmar ur FSC. Det ger en lite dyster bild av hur det svenska skogsbruket ser ut men jag vet att det finns människor som jobbar på att förbättra certifieringsfrågan, vilket förhoppningsvis kommer att leda till hårdare tag mot skogsbruket.
Den dystra bilden brukar även ljusas upp i mitt huvud då jag kommer i kontakt med människor som i stort sätt lägger ner hela sin själ i att rädda de kvarvarande gammelskogarna, och då pratar jag om folk från alla möjliga håll, föreningar, organisationer, skogsmullar och trädkramare och människor som jobbar inom skogsbruket som verkligen försöker att åstadkomma förändringar inom systemet till det bättre. Kom ihåg att även DU har makten att påverka och förändra!! I nästa blogginlägg hoppas jag kunna presentera vår planerade skog som insamlingen kommer att gå till, men än så länge får ni ge er till tåls. Sätt nu det nya namnet NATURARVET i era minnen och ge er ut i skogen där ni kan pusta ut och samla era tankar.

Vi hörs!