måndag 7 juni 2010

Invigningen avklarad!


Foto: Pelle Dalberg

Förra helgen, lördagen den 29 maj invigdes äntligen Verles gammelskog! Jag har hållit på med planeringen av denna dag tillsammans med Ales kommunekolog Göran Fransson i flera månader och har haft tankarna fyllda med inget annat än VERLE, VERLE och åter VERLE, därför känns det nästan konstigt att allt är över nu.. Men nu kan vi alla inom stiftelsen samt alla som kämpat med oss för Verles bevarande, äntligen pusta ut en aning, nu när vi vet att Verle är säkrad för all framtid!

Invigningen tog sin början med Korpmor och hennes vänner som sakta smög fram bakom de stora vackra träden med trummor i händerna och med sina vackra röster kallade på Verleskogens andeväsen, tro på det eller ej men i mina ögon var det en magisk stund och en perfekt start på dagen.

Jag klev upp på vår talarstol (en mossbevuxen sten) och tackade alla för att denna dag blev möjlig, därefter steg representanter från Västkuststiftelsen och Länsstyrelsen upp på stenen och sista talaren ut var Ales kommunstyrelseordförande Jarl Karlsson som i sitt tal berättade om att bevarandet av Verleskogen var bland det viktigaste som politikerna i Ale hade åstadkommit. Därefter blev det bandklippning och därmed förklarades Verles gammelskog invigd!


Foto: Åke Karlsson

Vi delade upp oss sedan i tre grupper, vi var ungefär 70 personer på plats, och fick oss en härlig guidad tur genom skogen. Jag hängde på Pelle Dalbergs gäng och det var både intressant och underhållande att lyssna till Pelle. Det märktes väl att han har spenderat otaligt många timmar i Verleskogen och berättade för oss om Verleskogens fågelliv, visade oss tjäderspelsplatserna och tog berättade allt möjligt om alla dessa stora och små djur som bor i skogen. Vi fick se riktigt fina grova tallar och granar och det sjöd av skratt i hela skogen.


Foto: Hanna Olovson

Efter drygt en timma var vi tillbaka från rundvandringen och blev bjudna på kaffe och bullar och fick njuta av vackra folkvisor framförda av Anton Höber. Stämningen var riktigt härlig och jag kände att jag äntligen kunde slappna av en aning och bara njuta av gammelskogen. Jag fick mig ett par goda samtal med en del besökare och min uppfattning var att alla var riktigt nöjda med dagen. Så tack till er alla som hjälpte till med denna underbara dag och tusen tack till alla er som kom och delade denna dag med oss! Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan invigningen av nästa skog som Ett klick för skogen bevarar, tar sin plats!


Foto: Pelle Dalberg

Om ni kikar in på denna länk kan ni läsa mer om Verleskogens invigning i Ale kuriren http://www.alekuriren.se/arkiv/v2210/veckans/11.pdf


Ha det så gott!
/ Paulina N

måndag 24 maj 2010

Verleskogens Invigning!



Klicka på länken här för att läsa om den efterlängtade invigningen av Verles gammelskog som vi så tappert kämpade för att bevara, nu är det äntligen dags att fira!

http://www.ettklickforskogen.se/images/stories/pdf/verleskogens_invigning4.pdf

Jag hoppas att vi ses där!

Hälsningar

Paulina N

tisdag 11 maj 2010

Inventerings kick-off tillsammans med Naturskyddsföreningen

Det har varit en intensiv, mycket lärorik och strålande helg för mig. Begav mig nämligen till det värmländska skogarna i Stöllet omkring den vackra Klarälvsdalen.


Naturskyddsföreningens skogsnätverk anordnade denna träff och vi blev en grupp på ca 40 personer som gick ihop för att inventera avverkningshotade skogar, skogar som redan avverkats, samt skogar i två naturreservat för att lära oss att hitta så kallade signalarter. Signalarter är en typ av indikatorarter, alltså arter som indikerar höga naturvärden i en skog. Förekomst av en eller flera signalarter är ofta tecken på ett avvikande skogsområde som kan vara nyckelbiotop. Nyckelbiotoper är alltså platser där rödlistade arter kan hittas, platser med väldigt höga naturvärden och som bör avsättas för naturvård.


Vi blev indelade i tre grupper och begav oss till olika platser. Jag hängde med Herr Henrik, som finns här på bilden ovan. Vi fick en imponerande rundtur i naturreservatet Vimyren med både berättelser av de värmländska skogarnas historia och en ordentlig lektion i artkunskap, gällande främst lavar och tickor. Klarälvsdalen är en rätt märklig plats kan man sammanfattningsvis säga efter många timmars vandrande i skogarna. Det är främst geologin som är väldigt intressant. Strax efter Istiden nådde hit en över 10 mil lång fjord som mynnade i Rådafjärden - en del av Vänerhavet och senare Stor-Vänern. Fjordsediment fyllde upp dalgången och sedan 7000 år meandrar Klarälven i detta sediment mellan branta bergssidor. Ett sådant långt meandrande lopp finns endast på några få platser i världen.



Efter en kort tur med minibussen klev vi äntligen av vid Vimyren och steg in i en trollbindande vacker naturskog. Det första våra ögon fick se och öron höra var en porlande bäck som slingrade sig längs gamla tallar och granar. Vi vandrade en bit och stannade upp för höra Henrik berätta om anledningen till att det fortfarande finns en hel del gammelskog kvar i norra Värmland. Det är nämligen så att året 1969 härjade enorma stormar här som fällde en stor del av träden i skogarna. Detta ledde till en stor ansamling barkborrar, något man absolut inte vill ha i en produktionsskog då dessa äter sig in i veden och "förstör" på så vis virket. Förstör ur ett ekonomiskt perspektiv, men barkborrar är en ytters naturlig del i en gammal naturskog. I och med barkborrarnas ankomst inledde skogsägarna massiva avverkningar i området för att rädda sitt virke, till slut kom man till en mättnadsgräns på virke och de skogar som inte avverkades lämnades ifred och fick utvecklas till riktiga naturskogar.


Vi fortsatte vandringen och började artfynda. Bland de första signalarterna vi fann var garnlaven. Förutom att det är en signalart är garnlaven dessutom rödlistad. Den har minskat kraftigt i hela landet men kan förekomma i stor mängd i skog som undgått skogsbruk. Garnlaven kan bli flera decimeter lång och drapera träden i gynnsamma lägen, där den dessutom kan producera små rödbruna apothecier (fruktkroppar), annars förökar den sig främst genom fragmentering.



Jag har tidigare skrivit om att förekomst av många hackspettar i en skog är också tecken på höga naturvärden. Här på bilden kan ni se konstiga märken på trädet, det är nämligen den tretåiga hackspetten som lämnat dessa hackspår efter sig, och som ni säkert redan är fullt medvetna om är denna art utrotningshotad, vår andra utrotningshotade hackspett är den vitryggiga hackspetten.

En art det blev mycket tal om var den brunpudrade nållaven Chaenotheca gracillima.
Brunpudrad nållav växer på grova, barklösa stubbar i skuggiga lägen med hög luftfuktighet. Luftfuktigheten ska helst hållas konstant för att laven ska kunna fortsätta leva och föröka sig, därför innebär avverkningar av träd ett hot mot den då luftfuktigheten ändras snabbt i och med en öppnare skog. Jag har tyvärr ingen bild på denna lav då den är väldigt liten och svårfotad om man inte har en superduper ultradyr systemkamera, vilket jag tyvärr inte äger än så länge men det är bara att ta sig en titt i en lavbok eller helt enkelt hitta en bild på nätet.



Vår andra dag i skogen begav vi oss till en plats med massor av skägglavar, det kändes som att träda in i en riktig trollskog. Vi begav oss dit för att främst skåda långskägg Usnea longissima, en mycket praktfull lav och ren fröjd för ögat men ytters sällsynt i dagens svenska skogar. Långskägg är världens längsta lav och kan bli uppåt 10 meter. Vanligtvis är de frihängande delarna runt 50 cm. Den har ett speciellt växtsätt då den hänger mellan grangrenarna precis som en girlang. En annan mycket viktig anledning till varför vi begav oss till långskäggslandet var för att notera förekomsten av signalartsfynd, en åtgärd för att förhindra en vidare uthuggning av en skog alldeles i närheten. Kan man hitta många rödlistade arter på en plats och skickar sedan in en lista över dem till en länsstyrelse kan man förhindra en avverkning av skogen, på så vis jobbar de aktiva inom skogsnätverket, helt och hållet ideellt, snacka om skogshjältar!


Långskägg Usnea longissima


Violettgrå tagellav Bryoria nadvornikiana
Nästa viktiga signalart som bör uppmärksammas är den violettgråa tagellaven, en art som är en av det lättare signalarterna man kan hitta i en skog och rätt enkel att känna igen, men för ett otränat öga kan den lätt förväxlas med den gråa tagellaven, och den hör inte till signalarterna. Den föredrar långsamt växande gamla granbestånd, och förekommer i allt från granskogar i höjdlägen till sumpskogar och skogsklädda hällmarkssänkor och igenväxande lövbrännor. Laven förekommer ibland också på exponerade lodytor av klippor och block. En studie i Dalarna 2003 visade att violettgrå tagellav fanns i praktiskt taget
samtliga skogar äldre än 160 år men att arten bara i mycket begränsad omfattning fanns i kulturskog.


Ringlav Evernia divaricata
Ringlaven är ännu en art som finns med över signalartslistan och är en hänglav precis som skägglavar och garnlaven och därmed kan lätt förväxlas med dessa. I överlag kan lavar vara oerhört svårbestämda ute i fält. Ofta måste man mikroskopera dem för att kunna se skillnaden mellan till synes mycket lika arter. Ringlaven kräver en rätt så speciell miljö. Den vill ha en konstant hög luftfuktighet, men växer hellre på tall än på gran. Mycket fuktiga miljöer i skogen brukar till stor del bestå av gran, inte tall, och man brukar säga att ringlaven uppträder i så kallade brandrefugiala tallmiljöer. Alltså på platser där det är tillräckligt blött för att ingen brand ska kunna uppstå. Slutavverkning av sumpskog, strandskog och skogsklädda småholmar omgivna av strömmande vatten samt dikning av sumpskog är de allvarligaste hoten. Laven har inte återfunnits på kända lokaler som utsatts för dessa åtgärder.


Kochenillav Cladonia coccifera
Den allra sista bilden föreställer kochenillaven som varken är en signalart eller är rödlistad, tvärtom är det en vanligt förekommande lavart som växer på marken eller på de delar av klippor och block som har ett tunt humusskikt. Jag tycker den är ett väldigt vackert inslag i skogsmiljön med sina röda små läppar.

Det finns så otroligt mycket mer att berätta från inventeringshelgen men jag sparar det till en annan gång då jag ska berätta närmare om exempelvis brändernas betydelse för barrskogarna. Till slut vill jag ge ett enormt TACK till naturskyddsföreningens skogshjältar som arrangerade denna viktiga och lärorika helg, det var absolut värt alla dessa timmar bakom ratten! För er som är intresserade att själva bli skogshjältar, uppmanar jag till att ansluta sig till skogsnätverket http://skogsnätverket.se/ och ta reda på vad som händer på just er lokala plats och om det finns fler intresserade som ni tillsammans kan ge er ut i skogen med.

Ha det gott!

/ Paulina N

tisdag 4 maj 2010

Sagan om trollskogen som räddades!

var rubriken på söndagens vandring till Verleskogen i Risveden. I vandringen deltog 66 personer under ledning av Leif Danielson från Västkuststiftelsen. Vandringen var en 3 km sträcka som tog deltagarna runt fyra timmar att ta sig igenom, det ger verkligen en uppfattningen om hur mycket som finns att se i denna vackra skog som räddades ifrån avverkning för ca ett år sedan. Historien om skogens räddning var temat för dagen, men naturen bjöd även på kulturupplevelser då den gamla gården Holmedalen besöktes, en gård med anor från 1600-talet. vandringen var alldeles gratis och vi på Ett klick för skogen vill tacka Leif för sitt stora engagemang, tack vare honom kan fler uppleva den underbara Verleskogen och lära mer om dess djur och växter som bor där.








Invigningsdagen å Verles ära börjar nu närma sig med stormsteg och jag kan lova att det kommer att bli en riktig härlig dag med mycket underhållning som kommer att passa stora som små. Det färdiga schemat för dagen kommer troligen att dyka upp under nästa vecka på vår hemsida, så kika in varje dag, registrera ditt klick och håll ögonen öppna för information om invigningen. Den 29 maj ska den hållas i Verles gammelskog för de som har missat detta.

Vi inom stiftelsen är även väldigt glada över reportaget som Bidra.nu har skrivit om oss, vill du läsa så gå in på http://bidra.nu/Manadens_org_maj2010.html
Imorgon, den 5 maj kommer vår före detta medarbetare Fanny att intervjuas av GP i skogen så kika gärna i tidningen de närmaste dagarna, annars vill jag uppmana er att handla i vår webshop, just nu har vi ett mycket bra erbjudande, 30 mixade vykort + 10 pennor för endast en hundralapp!

Vi hörs snart igen!

Hälsningar
Paulina

fredag 9 april 2010



Grått och vitt är de färgnyanser som befunnit sig utanför mitt fönster här uppe i Norrland den senaste tiden, därav den modifierade bilden av brinnande björkar, jag behöver färg och ljus och brinnande energi för jag börjar allt mer känna mig som en urvriden upphängd trasa, inte bara rent av väderleksorsaker utan även av hela denna samhällsdystopi som tycks ha omgivit mig helt och hållet utan en gnutta ljus att tillgå. Jag märker att jag inte är ensam om att känna så, folk allmänt i min omgivning tycks ha saktat upp sina steg och ingen orkar ens fejka sina leenden längre, men det är precis så här livet är ibland och det är helt ok att känna sig trött, dyster och hopplös, så kära människor våga vara bittra, det kommer alltid bättre tider och då ska vi festa och glädjas av livets underbara ting. Jag väntar med spänning på den starka vårsolen som sätter igång smältningsprocessen då överallt hörs fantastiska droppande ljud och människor är glada på RIKTIGT, det värsta jag vet är när folk låtsas vara glada och lyckliga för sånt märks direkt om glädjen är genuin eller endast en fasad.

Jag trodde aldrig att jag skulle tillhöra skaran av klagande över vädret, jag jublar vanligtvis när det snöar och skogen utanför mina föräldrars hus tar form av en sagovärld, jag älskar höstregnen och springer alltid ut med mitt stora paraply för att strosa runt på de våta gatorna, solen behöver jag nog inte förklara min kärlek till för vem älskar inte solen! Våren behöver jag heller inte hylla, det är ett faktum att vår gör oss lyckliga. Men det som utspelar sig utanför fönstret för tillfället finns inget gott att säga om...

Några goda nyheter jag har är att datumet för Verleskogens invigning är nu spikat och kommer att hållas den 29 maj i Ale kommun så anteckna i era kalendrar gott folk, vi ska se till att det blir en riktigt härlig dag där vi påminns om att vi alla kan göra någonting för att värna och skydda vår natur från total exploatering och bevara den för sin alldeles egna skull. Kom ihåg att utan er klickare och alla som bidragit till Verleinsamlingen skulle skogen inte stå kvar idag!! Mer information om vad invigningsdagen ska innehålla och hur man tar sig dit kommer så snart vi har planerat färdigt och fått allt i sin ordning, nu vet ni i alla fall när det sker.

Nu ska jag krypa ner under täcket och vänta på solens uppståndelse, sen ska jag bege mig till Värmland och vara med på Naturskyddsföreningens inventerings kick-of där vi ska inventera signalarter i gammelskogarna och lära oss massor om vad som gömmer sig bakom gamla tallar och granar och vad som växer på den gamla, liggande, döda veden. Om jag inte har helt fel finns det fortfarande platser kvar för de som är medlemmar i Naturskyddsföreningen samt är sugna på en tredagars tur ute i den värmländska gammelskogen. Inventeringen sker den 7-9 maj så haka på vet jag!

Oj jag höll på att glömma att berätta en sak som satte ett ordentligt leende på mina läppar härom kvällen när jag var ute i skogen utanför mina föräldrars hus, jag gick ut med hunden i skymningen och till min stora glädje hörde jag pärlugglor. Det rörde sig om två eller tre st så jag kan tänka mig att det var hannar som utropade sina revir. Vill du lyssna på hur en pärluggla låter så kan du gå in på denna adress: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3275&artikel=2776387 sedan är det bara att bege sig ut i skogen när det mörknar och hoppas på att få själv uppleva pärluggle sång!

Ha det gott allihop!

/ Paulina N

fredag 26 mars 2010

Life in Color UF

Life in Color UF är ett företag skapad av unga krafter som vill vara med och skapa en grönare värld. De har bestämt att skänka en del av sin vinst till Ett klick för skogen, ett initiativ som visar att det finns kämpar för naturen i alla möjliga kategorier, man behöver inte vara den typiska trädkramaren för att rädda världen, man kan vara intresserad av skönhet och mode och ändå slå sak för moder jord! Läs gärna min gästblogg på

http://lifeincolor.devote.se/

måndag 15 mars 2010

Innovativ Verksamhetsledare sökes!


Kära läsare! Det händer en hel del nu här hos oss inom Ett klick för skogen. Förhoppningsvis har vi snart ett kontrakt på en underbar skog som vi vill köpa och bevara från framtida avverkning. Jag tänker inte dela med mig av detaljer i nuläget, det jag kan säga är att det har att göra med en vacker fjällnära skog i Västerbotten, vilket gör mig oerhört glad då jag bor i Umeå :)

Allt är inte säkerställt ännu, därför får ni inte reda på mer än så, men så fort vi har ett färdigt formulerat kontrakt i våra händer så kommer vi berätta allt som möjligen finns att berätta om den nya skog vars öde kommer att ligga i våra händer.

En annan mycket viktig händelse är att stiftelsen söker nu en "Innovativ Verksamhetsledare" Med andra ord, stiftelsen behöver en person som brinner för gammelskogen och vill göra det bästa möjliga jobbet för att lyfta stiftelsen till nästa nivå vilket konkret innebär att insamlingstakten ska öka markant samt att volontärarbetet ska bli avlönat så småningom.

Tjänsten kan ni läsa mer om här
http://www.ettklickforskogen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=18&Itemid=45

Är du som läser detta intresserad, tveka inte utan hör av dig till Ann Murugan, vår käre stiftare ann@ettklickforskogen.se
Sprid gärna vidare denna information, vem vet kanske just du känner personen vi letar efter!
Det var allt från mig idag. Hoppas ni får en underbar vecka!

/ Paulina Niedzwiecka

fredag 19 februari 2010

Bullar och upprop!

Sitter och bokstavligen vräker i mig bullar. Kl är 1.00 och den rykande plåten med bittermandelkanelsockeräppelbullar har just tagits ut. Jag vet inte riktigt varför men av någon anledning har det blivit så, att varje gång jag bakar, gör jag det mitt i natten. Det kanske är mitt sätt att hantera lite av den ångest som väller upp i mig när jag tänker på allt som jag måste göra, för det är då jag sätter igång och bakar, när jag har 1000 saker på hjärnan, samt när vanligt folk sover. Efter hemkomsten från äventyret på Borneo unnade jag mig själv en tid av att inte göra någonting alls, jag gick bara omkring i mina "stora ulltofflor och surplande på en kopp te", som min mamma brukar uttrycka sig och så förflöt hela januari. I början av februari slog det mig att jag faktiskt hade anmält mig till tre st distanskurser på universitetet, C-uppsatsen gjorde sig även den påmind och jobbet kallade på mig mer än någonsin förr... Det var som att få en rejäl käftsmäll nykommen ur sin lilla dvala och jag visste inte vad jag skulle ta tag i först.
Snart har även februari gjort sitt och jag har fortfarande inte lyckats hitta någon struktur i vardagen, det där med distanskurser är inte riktigt min kopp av te, vad tänkte jag på egentligen? Jag känner ju mig själv, utan deadlines blir saker lagda på hyllan och jag minns allt först när hyllan har brakat och allt ligger i en fullständig röra, men men jag har inte gett upp hoppet. Min räddning ska bli mitt nya träningskort, där jag kan koppla bort huvudet ett tag och bara fokusera på kroppen. Jag har tränat mycket förr och vet att det funkar, jag menar vem som helst blir väl tokig av att sitta framför en dator eller hundratals kursböcker tills armar och ben domnat bort!

Men det är inte bara i mitt liv det händer mycket, även i skogens värld är en hel del på gång. Organisationen Skydda skogen har startat ett så kallat forskarupprop, där forskare skriver under för ett ökat skydd av skog med höga naturvärden, även vi vanliga dödliga, alltså icke forskare kan skriva på. Listan kommer att skickas till regeringen i och med valet i år och det är bara att hålla tummarna för att politikern ska lyssna och ta till sig av det forskarna säger, nämligen att skogarna håller helt och hållet på att utarmas på det som är värdefullt och allt som räknas är de pengar som skogen levererar. Året är 2010 och aldrig har det funnits så stort fokus på vårt klimat och omgivande natur som nu, därför blir jag väldigt ledsen när jag skummar igenom de miljömål som regeringen satt upp och där dyker det upp endast en glad mun av 16 möjliga. Vi har alltså 16 miljömål varav en av dessa är Levande skogar och lyder så här:

"Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation".

Det är inte här den glada munnen sitter som ni säkert kan förstå, det är bara ozonskiktet som förbättrats de senaste åren. Det ska självklart påpekas att delmålet förstärkt biologisk mångfald inom punkten Levande skogar, har uppnåtts, men tyvärr räcker inte det,
skogen behöver ett mycket större skydd än det har idag, mer än så behövs inte tilläggas. Förutom forskaruppropet uppmanar jag alla att skriva under två upprop till. Det ena uppropet handlar om skogen på Murberget i Härnösand som planeras att avverkas, och det andra om en skog i Järna. Här är adresserna till uppropen, skriv på redan nu!

Upprop: Skydda Sveriges Gammelskogar!
http://www.protecttheforest.se/upprop/

Upprop: Bevara skogen på Murberget!
http://upprop.nu/DNBA

Upprop: Bevara Järnaskogen!
http://upprop.nu/QJMC

/ Paulina Niedzwiecka
paulina@ettklickforskogen.se

onsdag 27 januari 2010

Du gamla gran..

Den här praktfulla granen finns utanför fönstret hemma hos mamma och pappa min.
Huset består inte endast av mamma och pappa, där bor även två tonåringar av det kvinnliga könet, en liten hund och något större katt (större än hunden alltså..)
Jag brukar hälsa på någon eller några dagar i veckan och döljer inte att varje besök är en (ofta) turbulent resa. Det pågår ett x antal krig där hemma

1. mamma vs pappa
2. tonåring vs tonåring
3. tonåring vs pappa
4. tonåring vs mamma
5. hund vs katt

Anmärk att jag inte ingår i dessa krig, någon måste ju vara fredsmäklaren! När ett krig har tagit sin plats och vapenvila förhandlats fram, brukar jag sjunka ner i stolen, vila huvudet mot handen, pusta ut och titta ut genom köksfönstret, blicken hamnar alltid på min gamla gran. Jag förundras alltid över dess skönhet och perfektion samtidigt som den rycker i mig och ropar på att jag ska ta med hunden och komma ut! På med mössa, halsduk och vantar, klä lilljycken och så ut i snöfältet. Energin glöder upp inom mig och hunden blir vild och vägrar lyssna, (jag har en misstanke att barrskog har en narkotisk verkan på den lilla)hon blir som förbytt där ute och letar frenetiskt efter bajs hon kan gräva upp och mumsa i sig. Men ååååh, skriker jag och riktar mina bestämda steg mot hundrackarn', SLUTA ÄTA BAJS!!! Hon tittar snabbt upp, viftar på svansen på och sticker iväg i rasande fart..

*suck* jag har väl mina strider med familjemedlemmarna jag också. den här gången var det


Paulina vs York shire terriern Tilda


Men det är inte bara strider som utkämpas bakom gardinerna, det är mycket skratt som också tar plats, vi är en familj som de flesta andra familjerna (familjer som tror att alla andra är normala förutom de själva)

Den här bloggen ska dock inte handla om min familj i framtiden utan om alla dessa värdefulla gammelskogar som vi måste värna om. Det ska skrivas fakta, mystik, rapporter och andra korta berättelser om skog och dess historia, samtidigt som ni får en chans att lära känna oss närmare, vi som jobbar med Ett klick för skogen,

ut och lek i snön nu!