torsdag 17 mars 2011

Har du hört om kalktallskogar?


Det är mycket snack om skog i vårt avlånga land på många olika fronter vare sig vi sätter fokus vid skogsbruk eller naturvård, men har vi nog med koll på vilka olika typer av skog som finns i Sverige? Vad sägs om kalktallskogar? För er som inte hört talas om denna speciella typ av skog ska jag ta och berätta om dem för er.
Precis som namnet antyder växer kalktallskogarna på kalkrik mark eller i anslutning till kalkrika stråk men till namnet förs även gräs- samt örtrika tallskogar på annan basisk och mineralrik mark än ren kalkmark, t.ex. på olika slags lättvittrade grönstenar, skiffrar m.m. Skogarna finns främst på Gotland samt i Jämtland, i resten av landet förekommer det mycket fläckvis. Det som gör dessa platser unika är dess sammansättning av arter med exempelvis många orkidéarter växandes i skogarna som korallrot, knärot, guckusko, sankt pers nycklar och alpnycklar bland annat. Förutom en rad kärlväxter som är utrotningshotade finns även en hel del andra rödlistade arter i kalktallskogarna som svampar, snäckor och insekter, kalktallskogarna utgör med andra ord ett av de mest artrika ekosystemen i Norden. Då skogarna förekommer mestadels fläckvis är det väldigt viktigt att vi ser till att dessa platser får ett permanent skydd och inte huggs ner. År 2009 tog Naturvårdsverket fram en åtgärdsplan för dessa skogar som ska fortgå fram till 2013 och omfattar 16 olika län. I åtgärdsplanen nämns olika typer av kalktallskogar då artsammansättningen samt jordmånen skogarna växer på ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. Man talar om fem typer av kalktallskogar:

• Torra kalktallskogar på berg och hällmark
• Tallskogar på kalkrik sand och grusmark
• Kalktallskogar på frisk mullrik mark
• Kalktallskogar på fuktig och blöt mark
• Barrblandskogar med tall och gran (kalkbarrskogar)



För att bevara dessa skogar gäller det inte att endast skydda dem från avverkning, de är beroende av en viss skötsel då skogarna är präglade av dels naturliga, dels kulturella störningar. Naturliga i form av bränder, erosion och någon typ av påverkan och sociala i form av skogsbete. Alla dessa störningar hindrar skogarna från att växa igen och ”förgranas” vilket sker i och med den naturliga successionen. När skogen växer igen, blir den mörkare och markvegetationen kommer att domineras av buskar vilket eliminerar ut ljuskrävande örter samt ljusälskande insekter. Försvinner insekterna, får fåglarna svårare att hitta föda och mycket av den biologiska mångfalden som existerar i dessa skogar kommer att vara ett minne blott. Trots att arealen på dessa skogar är litet har man hittat 758 olika kärlväxter och 165 olika mossarter inom dessa områden. Det är viktigt att varje skog får en enskild skötselplan då skogarna präglats utav olika störningar och att införa skogsbete på vissa platser är ett förslag till skötsel för att hålla skogen öppen för ljusinsläpp. Att bränna är en annan åtgärd man vill införa. Branden i sig gynnar tallen då den leder till tallföryngring genom att tallen är en trädart som är anpassad till brand och fröna triggas att gro av värmen. Tallens grova bark och höga krona skyddar själva trädet mot lågornas framfart. Branden som naturvårdsåtgärd förtjänar dock ett blogginlägg i sig så jag ska inte gå in vidare på det. Om kalktallskogar låter som ett intressant område så ta och kika på Naturvårdsverkets rapport där du kan både hitta en hel del bilder över dessa skogar samt en djupare beskrivning av dessa fem typer av kalktallskogar, kanske kan du hitta en sådan skog i närheten av ditt hem med hjälp av beskrivningarna!

Ha det gott!
/ Paulina N

söndag 6 mars 2011

Nya tider på väg



Jag ser dagarna komma, sen springer de förbi


Jag börjar med att citera Herr Joakim Thåström efter ett mycket långt uppehåll från bloggandet, för precis så känns det, ibland blir jag riktigt rädd över hur fort tiden går. Senast jag skrev hade Verleskogens invigning gått av stapeln i Ale, det är nästan 10 månader sen! Direkt efter invigningen satte jag mig på tåget mot norr och klev av på min nya arbetsplats, den norrländska inlandskogen. Hela sommaren och hösten jobbade jag med inventering av naturvårdskogar, jag hade i uppgift att ta beslut om vilka skogar som borde avsättas från avverkning. Jag fick alltså strosa runt ute till skogs i fem månader, tills snön la sig som ett täcke och björnarna gick i sina iden, och inte nog med det, jag kunde försörja mig på det! Då jag knappt var hemma någonting, tog jag en paus från Ett klick för skogen, men jag var inte den enda, efter en hård kamp om Verleskogens överlevnad behövde vi alla inom stiftelsen pusta ut och vi satte igång igen efter en smärre ommöblering med nya verksamhetsledare, Mats och Yrsa, och planering inför vårt nästa räddningsobjekt. Och mer ommöblering är på G, med ett namnbyte i spetsen. Ett klick för skogen har existerat i ett antal år nu och därmed utvecklats till att bli så mycket mer än bara ett klick. NATURARVET blir det nya namnet som så småningom kommer att ersätta Ett klick för skogen men oroa er inte, klickfunktionen kommer att vara kvar som en viktig del i vårt arbete. Naturarvet.. .klingar väldigt fint i mina öron, eller vad säger ni? Låter lite romantiskt till och med, lite som en 1800-tals novell!




Vad kommer då att hända detta år? FN har utsett år 2011 till det internationella skogsåret som ni säkert känner väl till vid detta lag. Med detta vill man lyfta fram hur viktig skogen är, inte bara för den biologiska mångfalden, utan även för oss människor runt om i världen. Allt mer börjar skogscertifieringsfrågan vara en viktig del över hur skogar brukas och sköts och med en oroväckande storskalig markomvandling, från skog till plantage av olika slag eller betesmark för boskap, satsas allt mer forskning på hur man kan bruka en skog på ett hållbart sätt. Jag måste säga att min uppfattning om naturvård har sakta tagit sig en ändring under mina år som biologstudent. Det är viktigt att avsätta skogar från avverkning och skapa nationalparker där djur och växter har en plats fri från storskalig mänsklig påverkan, men vi är en del av denna jord och vi kommer alltid att vara beroende av naturens tillgångar och det är viktigt att människor får nyttja skogen för sina behov. Dock måste det ske på ett hållbart sätt och med metoder som inte utarmar skogen på dess arter och ekologiska funktion. Det går, jag har sett det med egna ögon när jag jobbade och levde ute i djungeln på Borneo. Det går att använda skogen, och vi måste använda skogen, för ekonomin är ju trots allt det som styr vårt beteende. Kan man bruka skogen på ett hållbart sätt med en lönsamhet, har skogen troligen större chans att överleva då det inte kommer att löna sig att omvandla den till någonting annat.




Här i Sverige har vi vart rätt duktiga på att suga ut skogen på allt den har och även om många tror att skogen brukas på ett hållbart sätt, kan i alla fall inte jag påstå att det är så. Kalhyggen dominerar skogsbruket och gammelskogarna är en raritet. En del påstår att certifieringssystemet inte fungerar här och Naturskyddsföreningen har till och med gått ut som medlemmar ur FSC. Det ger en lite dyster bild av hur det svenska skogsbruket ser ut men jag vet att det finns människor som jobbar på att förbättra certifieringsfrågan, vilket förhoppningsvis kommer att leda till hårdare tag mot skogsbruket.
Den dystra bilden brukar även ljusas upp i mitt huvud då jag kommer i kontakt med människor som i stort sätt lägger ner hela sin själ i att rädda de kvarvarande gammelskogarna, och då pratar jag om folk från alla möjliga håll, föreningar, organisationer, skogsmullar och trädkramare och människor som jobbar inom skogsbruket som verkligen försöker att åstadkomma förändringar inom systemet till det bättre. Kom ihåg att även DU har makten att påverka och förändra!! I nästa blogginlägg hoppas jag kunna presentera vår planerade skog som insamlingen kommer att gå till, men än så länge får ni ge er till tåls. Sätt nu det nya namnet NATURARVET i era minnen och ge er ut i skogen där ni kan pusta ut och samla era tankar.

Vi hörs!