tisdag 30 oktober 2012

De små liven i skogen

För inte allt för länge sedan la jag upp små korta filmer från skogarna i Norrbotten där jag visade några spännande arter jag hade funnit. Här tänkte jag visa upp dem i närbild och berätta lite kort om dem för er. Det finns så mycket spännande man kan stöta på i riktigt gamla skogar så håll ögonen uppe om du får en chans att vistas i en! Den första arten ut, en av mina favoriter är rosentickan. Den första bilden är en början på en rosenticka (Fomitopsis rosea) medan den andra är något år gammal vilket kan ses på den fina valken.
 





 
  Rosenticka växer framförallt på död liggande ved av gran, gärna där det är något fuktigt och skogen haft en kontinuitet i bildandet av död ved. Rosentickans fruktkroppar är fleråriga och kan växa så länge den döda veden finns kvar och det krävs ständig påfyllning av död ved! Arten finns främst i norra Sverige och är en bra indikator på att skogen har höga naturvärden. Ofta hittar man andra spännande och rödlistade arter på samma låga som rosentickan växer på. Exempelvis rynkskinn som ni kan se på bilden nedan

 

 Rynskinn (Phlebia centrifuga) känns lätt igen på sin knottrighet och är så kallad skinnsvamp och är ettårig. Det vill säga det växer ut en ny fruktkropp varje år. Även Rynkskinnet vill växa i skogar rika på gran och hittas främst på död granved, precis som rosentickan är denna art en god indikator på att skogen har höga naturvärden. På samma låga som både rosentickan och rynkskinnet växte hittade jag även denna fina art, nämligen ullticka


  Ullticka (Phellinus ferrugineofuscus) kan oftast hittas på grova granlågor och påträffas främst i kontinuitets granskogar. Den fungerar som en så kallad signalart som används vid klassning av naturvärden i äldre skogar. Stöter man på ullticka så vet man med andra ord att man befinner sig i en äldre skog med höga naturvärden. Är vanlig i äldre skogar i norra delen av landet men förekommer nästan över hela Sverige förutom de allra sydligaste delarna.

Ja det var några arter som ni kan hålla utkik efter när ni vandrar ut i skogen. Som ni förstår gillar inte dessa arter kalhyggen, därav arternas plats på rödlistan. Så länge vi använder kalavverkning som enda skogsbruks metod i skogen finns det lite hopp för att dessa arter ska överleva i längden, men med den högljudda skogsdebatten kan vi alla hoppas på att det framöver kommer att ändras!

fredag 28 september 2012

En liten tur i de Norrbottniska skogarna

Jag hade lovat att ta med er på en kort virtuell resa till de norrbottniska skogarna och visa några spännande arter som lever där. Bon voyage!


Viktigt med kontinuitet i bildandet av död ved

Detta kan en enda låga bjuda på



Detta var vad jag hade att bjuda på från min resa i de norra delarna av landet. I nästa blogginlägg ska jag lägga upp bilder på bland annat de arter jag pratar om i filmklippen så ni får en närmare titt på dem med lite bättre bildkvalité samt lite kort fakta om.

torsdag 13 september 2012

You love New York? I Love Norrbotten!

Det borde seriöst tillverkas en T-shirt I hjärta Norrbotten, såvida det inte finns en redan någonstans i byarna mellan skogsmarker och jockar. Min vecka i skogarna norr om Gällivare börjar närma sig sitt slut tyvärr och jag kan lova att skogarna jag fått vandra i har fått mig att tappa andan. Ja jag låter bilderna tala för sig själva.
Kan man ha bättre fika plats? I don't think so!
Så här ser en riktigt gammal tall ut
Så här kan en gamling också se ut
Fantastiska myrar brer ut sig kilometer efter kilometer
Berget där jag tidigare tog min fikapaus, dagen innan, så snabb är jag inte!
Det fanns gott om meandrande, forsande små skogsbäckar Ja detta var ett litet smakprov på den makalösa naturen som finns i det stora och vida Norrland. Så småningom kommer några videoklipp samt fler bilder att dyka upp från min resa i Norrbotten. Tills dess, vandra lugnt och plocka mycket svamp! / Paulina

söndag 9 september 2012

Norrut mot okända marker

Hoppas ni haft en fantastisk sommar trots all regn. Jag hoppas ni fått njuta av skogen med alla dess läckerheter, blåbären har vart enorma och växt i mängder i år, i alla fall uppe i norr och skogens guld, dvs hjortron har då gjort min dag när jag väl funnit dem. Det har blivit en hel del syltburkar och marmelader och nu väntar kantarellerna och lingonen på att bli upptäckta. När man tänker efter kan man livnära sig rätt väl på skogen goda under sommarhalvåret, även om man inte tillhör jägarkåren, en förmån vi inte bör glömma bort!
Sitter på bussen på väg upp till Gällivare när jag skriver detta. Jag kommer att spendera hela veckan i rätt så svåråtkomliga skogsmarker. De ska inventeras för att se vad som döljer sig där inne och jag är fullkomligt säker på att jag kommer finna skogar som kommer ta andan ur en. Det finns definitivt fläckar av relativt orörda skogar, vilket betyder att jag kommer att få vandra i riktiga gamm gammelskogar. Jag ser redan framför mig enorma barrlågor ligga som plockepinn, alla med spännande svampar och lavar, små meandrande skogsbäckar som inte påverkats av skogsdikning, jag kan se grova träd som är flera hundra år gamla, tallar med tjocka, knotiga plattkronor där rovfåglar kan bygga sina bon och granar med tjocka hängande grenverk som skapar bo och skydd åt andra småfåglar. Jag har hört att det ska finnas en hel del björn i trakten och ja jag hoppas verkligen på ett björnmöte. Vem vet, jag kanske blir besviken, kanske finns det inte mycket av gammelskog kvar där och jag kommer mest troligt inte att få träffa en björn, de är ju så bra på att gömma sig de bruna rackare. Men stöter jag på något spännande så ska jag filma en snutt så jag kan dela med mig till er av skogarna från norr. Det kommer bli långa dagar med många kilometer att vandra, vi får hoppas att snön inte hinner ikapp.. Förresten ni har väl inte missat att ni nu kan köpa er en egen bit skog i Iglekärr! Vad kan vara en bättre present till någon du tycker om än en egen liten skogsplätt att ge sig på utflykt till. Tänk dig att sitta vid en en gammal ek och veta att den får stå kvar där tack vare dig! För att köpa sig en bit skog kan du klicka HÄR Ta hand om er / Paulina

måndag 25 juni 2012

Dags för festival!

Som ni nog har märkt har skogsfrågorna stormat upp en hel del den senaste tiden och det debatteras som aldrig förr huruvida det svenska skogsbruket är hållbart eller inte. Äntligen! Vill jag först och främst säga. Vi lever i ett land med sannerligen många barrträd, ändå tycks rätt få bry sig om vad som händer med alla dessa träd. Tack vare Maciej Zarembas artikelserie "Skogen vi ärvde" har fler börjat höja sin röster, både för och emot det rådande skogsbruket, men att döma av kommentarsfälten i artiklarna, är majoriteten av den svenska befolkningen rätt så upprörd över hur skogen sköts, eller ska vi kanske säga missköts. Ja grytan har verkligen börjat koka och det är bara att hoppas att ingen stänger av spisplattan och lägger locket på. Det tar tid att ställa om ett system med invanda vanor och etablerade åsikter om hur saker och ting ska skötas, men någonstans måste förändringen vind börja blåsa och jag hoppas att denna vind kommer att öka i styrka och få fler att tänka till över de skogar som finns omkring oss. Att nyttja en naturresurs innebär inte att vi måste överutnyttja den. Det finns sätt att bruka och bevara, tyvärr styr en ekonomisk modell som är i desperat behov av en ständig tillväxt som inte tar någon som helst hänsyn till vad som händer då nästa generation människor tar sig an vuxenlivet. Tycka vad man tycka vill om hur en ekonomi bör fungera, men en sak är säker, en modell som förutsätter att naturresurser är en konstant faktor, kan inte fungera i det långa loppet, och det är väl ändå ett faktum ingen individuell analys. Nu till lite muntrare nyheter. Som vi nämnde tidigare hade Naturarvet blivit nominerat till Nordiska Rådets Miljöpris. Tyvärr vann vi inte men vi kan ändå glädjas åt att priset gick till en gedigen skogskämpe, nämligen Olli Manninen, i motiveringen till valet av prismottagaren kan läsas: ”Olli Manninen har genom sin insats som kartläggare och nätverksbyggare varit en central person bakom fridlysningen av tiotusentals hektar skog i Finland, Sverige och Norge. Han har utvecklat ett unikt system för kartläggning av rödlistade arter och varit drivkraften bakom kampanjer, som har ökat allmänhetens kunskap om skogarnas biologiska mångfald”. Så enormt stort grattis till dig Olli som har så mycket kraft och ork att kämpa för gammelskogarnas vara och att du lyckas uppmuntra så många människor att följa i dina fotspår. Den vinsten är du verkligen värd! Och nu till det tredje,nu då sommaren äntligen är här är det dags för festivaltider. En av dessa är Skogsfestivalen som anordnas av natur- kulturföreningen Hjärtats Eko, festivalen hålls mellan den 11-15 juli i Tylöskog i södra Örebro län. Hela fem dagar kommer att var fullspäckade med föreläsningar, diskussioner, film, konst, dans naturguidningar och en hel del mer aktiviteter. Några av föreläsarna i år är bland andra: Stig-Olof Holm, biolog och lektor i ekologi vid Umeå Universitet som kommer att prata om ett hållbart skogsbruk. Fil. doktor Lutz Fähser kommer även till skogsfestivalen för att berätta om Lubeckmodellen vilket han själv är skapare till. Det kommer även att hållas en hel del seminarier om naturskogarna i Ryssland. Tyvärr kommer jag själv inte kunna närvara då jag har ett jobb att sköta men vill ändå uppmana er alla att ta chansen att åka till festivalen då jag tror man kan lära sig en hel del om de boreala skogarna ekologi samt knyta nya bekantskaper med andra skogsälskare. Det blir självklart roligare och mer peppande att aktivt jobba för skydd av skog när man får stöd av andra. Så ta chansen och åk!

onsdag 25 april 2012

Ikea i blåsväder och vandring i en av Sveriges få gammelskogar

Jag antar att ingen som läser vår skogsblogg har undgått senaste programmet av Uppdrag Granskning, om Ikeas framfart i de karelska urskogarna. Cynikern i mig suckar och känner sig föga förvånad, optimisten i mig gråter däremot över att känna att mitt i allt miljöarbete och försök till att utveckla ett hållbarare skogsbruk samt ett nyligt internationellt skogsår med uppmärksammandet och erkännandet om hur viktigt det är att bevara de sista platserna som hyser dessa gamla massiva träd, så tas ett stort kliv tillbaka som om alla krav på naturvård plötsligt är borta. Låt oss hoppas att detta får fler att höja på ögonbrynet över våra svenska skogar och inse det viktiga arbete som Naturarvet och andra miljöorganisationer utför för att bevara de sista gammelskogarna både på hemmaplan och på andra håll i världen. Jag hoppas att fler kommer följa oss i kampen om Iglekärr och stå och fira med oss inom loppet av två år över att skogen för alltid får stå kvar! På tal om Iglekärr så vill vi tacka vår gode vän Leif Danielsson som förra veckan ordnade en "Rädda skogen vandring" i just Iglekärr och det intilliggande reservatet Ekliden. Med sig hade Leif 23 deltagare och fick bland annat syn på några nyanlända häckande tranor på myren intill. "Känslan av orörd natur är påtaglig i denna skog" berättar Leif men tycker det är synd att så få kommer ut hit. Krävs det verkligen skyltade reservat för att vi ska bege oss ut i en vacker skog? Det manar fram tankar om hur mycket vi, människor i allmänhet, har avskärmat oss från naturen. Här får ni lite bilder i alla fall från Leifs exkursion med uppmaningen till er som bor i närheten av Iglekärr. Ta en dag och bege dig ut i skogen, samla dina tankar och krafter och bara va, det kostar ingenting och är den bästa medicinen mot depression!
Passa på nu vänner att uppmärksamma Naturarvets arbete för bevarandet av gammelskogen, sprid information om oss på facebook och twitter, ni som gillar att skriva, skriv debattartiklar till era lokala tidningar om gammelskogens försvinnande, det finns så mycket vi alla kan göra, så låt oss skapa något gott ur de senaste skandalerna om skövlandet av urskogarna och upplysa våra medmänniskor om att det inte alls behöver vara på det viset! Klockan är nu sen när jag skriver detta och därför önskar jag er alla en god natt! / Paulina

onsdag 7 mars 2012

Urskogarnas urskog och ett färdigt kontrakt!

Oj oj vad tiden går, kan inte riktigt förstå att det helt plötsligt har blivit mars, vart februari tog vägen vet jag faktiskt inte, men febuarinyheten har väl ingen missat, nämligen den att ett färdigt kontrakt mellan skogsägarna av Iglekärr och Naturarvet äntligen är fastställt, så nu börjar det tunga arbetet med att samla in penning! En hel del behövs, men vi är även många som kämpar för gammelskogarnas överlevnad så jag hyser inga tvivel om att vi faktiskt kommer att klara av insamlingen. Det känns dock betryggande att vi har två hela år på oss att samla in ca 5 miljoner kr istället för ett som var fallet med Verle. Drömmer mig lite tillbaka till Iglekärr och det intilliggande reservatet Ekliden nu när jag knappar på tangentbordet. Jag och Mats var där förra året med vår underbare guide Leif Danielsson och kort sagt, var jag frälst, det fanns inga tvivel om att Iglekärr är den perfekta skogen att bevara. Jag hoppas att vid denna tidpunkt om två år sitter Naturarvet och planerar en invigning av skogen där vi kan fira ännu en seger för gammelskogen!
Men nu måste jag berätta om det som rubriken skvallrar om, nämligen ordagrant urskogarnas urskog. Min gode vän David brukar skicka från sin supertelefon intressanta artiklar han kommer över om allt som har med moder jord att göra. Denna gång ramlade det in ett mail om en skog vars ålder misstänks vara.. håll i er nu.. 298 miljoner år!That's what I call OLDGROWTH! Man kan kalla den här upptäckta skogen för skogarnas fossil, den har ju inte direkt stått och sugit åt sig CO2 eller sträckt sig mot solljuset under alla dessa år, det kan vi nog alla förstå. Skogen upptäcktes vid utgrävningar av en kolgruva i Mongoliet där den legat begravd under en bädd av aska från urtidernas vulkanutbrott. Än så länge har man hittat hela trädgrupper med till och med löven kvar på sina gamla grenar och inte nog med det, typer av träd som under lång tid varit utdöda, uppenbarar sig helt plötsligt ur sin långa dvala. Den som inte tror mig kan läsa nyheten i orginal HÄR 298 miljoner år.. det kvittar egentligen om den är 300 miljoner eller en miljon år gammal, tidsspannet känns en aningen för långt för att ta in ändå, grymt är det i alla fall hur som haver! Det blir inte mer spännande än så här för denna gång, nu tar jag ledigt några dagar för att avnjuta lite skidåkning i fjällen. Jag hoppas att ni alla känner er peppade att hjälpa oss med insamlingen för Iglekärr, vi behöver alla krafter, stora som små! Ha det gott alla! Paulina

lördag 21 januari 2012

Skogarnas Superhjälte!

Detta inlägg tänker jag ämna åt min vän Sebastian Kirppu, eller Basti som de flesta kallar honom, vinnaren av WWF:s pris "Årets miljöhjälte 2011" och nyligen utsedd till en av Sveriges miljömäktigaste där han hamnade på plats nr 21 av 100. Jag kom i kontakt med Sebastian sommaren 2010 då jag bilade ner till Värmland med ett par andra skogsentusiaster för att vara med på Naturskyddsföreningens signalartsinventering längs den vackra Klarälven. Vi fick se Sveriges längsta exemplar av långskägg (Usnea longissima) med Sebastian i spetsen som ivrigt berättade om dess ekologi och krav på habitat. Laven fann vi i gammelskogen på ett berg vid Klarälvdalen, i en sluttning ner mot älven som tack vare fukten som steg från vattnet höll långskäggen vid liv. Vi letade efter andra rödlistade arter som vi tog koordinater på för att påvisa skogens mångfald. Skogen är på väg att bli naturreservat men är ändå hotad på grund av planer på att bygga ut skidnedfarter för slalomåkare alldeles intill blivande reservat vilket helt klart kan påverka långskäggslokalen mycket negativt. Det finns en stor risk att naturreservatet är för litet och att den framtida skyddszonen kring långskägglavslokalen inte räcker till och mikroklimatet i naturreservatet blir förändrat med en möjlig utrotning av en av landets finaste långskägglokaler. Signalartsinventeringen var en mycket god start för mig då jag samma sommar fick jobb som naturvärdesinventerare i skogen, det jobb ännu har idag. Så fort jag känner mig osäker på en art, tvekar jag inte att kontakta Sebastian som efter många år som både ideell samt professionell naturvårdare, är rent sagt ett uppslagsverk när det gäller boreala arter. Han är ett litet irriterande skräp i ögonen på de stora skogsbolagen vars avverkningar ibland stoppats tack vare denna envise mans hängivenhet för att skydda de sista gammelskogarna som finns kvar men det är ändå honom de vänder sig till när det är dags att utbilda sin personal i artkunskap. I magasinet Filter nr 22, publicerades en lång artikel med titeln "Skriet från vildmarken" där Sebastians engagemang för skogen sattes under lupp och gav oss en inblick i hur intresset för skogen tog sin början i Sebastians liv, hur han upptäckte hur det egentligen gick till med "världens miljömässiga skogsbruk" och vad hans ihärdighet har lett till när det gäller skydd av gamla ståtliga skogar. Artikeln var oerhört intressant och gav mig insikten i hur mycket makt en enda människa faktiskt har för att kunna påverka ohållbara beslut.
Reportaget i Filter var långt från Sebastian media debut, han har medverkat i en rad artiklar, radioprogram och nyhetsinslag på tv. I maj 2011 kunde vi höra honom i Sveriges Radios granskningsprogram Kaliber "Frihet under ansvar" som belyste hur den svenska skogsnäringen grönmålas av skogsbruket, hur bolag som avverkar nyckelbiotoper och skyddsvärda skogar ändå inte förlorar sin certifikat och där striden om Änokdeltats gammelskog var på tapeten. Organisationen Skydda Skogen i vilken Sebastian är starkt engagerad i höll en kampanj för att bevara skogen kring Änokdeltat med mer än 5000 namnunderskrifter mot den planerade avverkningen och i oktober 2011 fick organisationen lön för sin möda. Efter många om och men fattade förvaltningsrätten i Luleå beslutet att upphäva Skogsstyrelsen beslut om att tillåta avverkning. Därmed står skogen kvar än idag. Tillsammans med Christer Borg (Årets miljöhjälte 2010) har Sebastian nyligen skrivit en debattartikel "Konsensusnoja raserar svensk natur" med kritik till att FN:s princip Polluter Pays Principle inte tycks omfatta vare sig skogsbruket eller vattenkraften, vilket leder till förödelse i vattendrag och skogsmark. Sebastian räds inte konfrontationer, är stark i sin argumentation om skogens rätt att vara och ständigt ute på vägarna för att hitta nya skogsfynd att kämpa för. Han är grov i mun och kompromisslös (rätta mig om jag har fel Sebastian..) men hans engagemang smittar och det är aldrig långt till skratt i hans närhet. Han är skogarnas superhjälte och försvarare och jag hoppas att alla som träffar på honom kommer att smittas lika mycket som jag till att kämpa för Sveriges sista gammelskogar och jag uppmanar en sykunnig att sy en riktigt superhjältedräkt till honom! Tack och hej! / Paulina

måndag 2 januari 2012

Den allra finaste gåvan på det nya året!

Snön yrar och sakta bäddas vi in i ett fluffigt snötäcke, ÄNTLIGEN! Jag har väntat och väntat på det stora nedfallet från himlen och idag kom det. Jag höll på att bli lite små deppig av allt is och gråa träd som inte riktigt visste vad de skulle ta sig till, slå ut knoppar eller vänta några månader till? Det är inte varje vinter man ser träden vakna till liv som om det vore aprilmånad i adventstider, men nu till slut kan träden slå på sparlågan och låta sig täckas av det vita florsockret! Trots den någorlunda "gröna" julen har jag fått njuta ordentligt till jul med den bästa avslutningen på året 2011 man kan tänka sig, en brasa, whiskey i glaset, goda vänner, en liten hund vid min sida och världens bästa julklapp, ni vet nog vad jag pratar om.. Insamlingen "Världens bästa julklapp" blev en succé och en dag före insamlingens slut nådde vi målet 10 000 kr + en 50-lapp som hann slinka med! Helt otroligt! Jag måste erkänna att när jag satte målet så trodde jag inte riktigt att det skulle gå vägen. Juletider med julklappsshopping, fyllda matkassar, och en och annan välgörenhetsorganisation som kampanjat stort för att få hjärtan att smälta, så ja, jag tillät mig att vara en aningens pessimistisk och tro att det helt enkelt inte var möjligt att samla in så mycket pengar under fyra veckors tid. Men ni överträffade mig och den givmildheten och det engagemanget jag fått uppleva från er sida är oslagbar! Jag insåg att det finns en hel del människor där ute som bryr sig om skogens framtid, som förstår vikten av att låta gammelskogarna leva vidare, som inte ifrågasätter lavarnas, mossornas, svamparnas och småkrypens rätt till att få finnas och fortsätta frodas. Så ett enormt TACK till er alla som skänkt en slant, delat länken vidare med era vänner och spridit budskapet om bevarandet av gammelskogar! Dessa fyra veckor gav mig även insikten av hur mycket man kan åstadkomma med lite ihärdighet och vill uppmana alla som vill fortsätta på samma spår att inte dra er för att starta egna insamlingar i framtiden och sprida dem bland vänner. På det sättet kan vi alla sprida budskapet om våra gammelskogar och det blir självklart lite roligare att skänka till någon man känner! Jag vill även tacka stort till nätverket Skydda Skogen som gediget har spridit "Världens bästa julklapp" till sina medlemmar. Man kan faktiskt uträtta en hel del gott här i världen med några enkla medel! Så god fortsättning på året 2012 kära skogsvänner, nu börjar hårdjobbet med en skog att bevara, den vackra Iglekärr skogen i Risveden. Nu kanske det är dags att sätta snögubbarna till liv! / Paulina