lördag 21 januari 2012

Skogarnas Superhjälte!

Detta inlägg tänker jag ämna åt min vän Sebastian Kirppu, eller Basti som de flesta kallar honom, vinnaren av WWF:s pris "Årets miljöhjälte 2011" och nyligen utsedd till en av Sveriges miljömäktigaste där han hamnade på plats nr 21 av 100. Jag kom i kontakt med Sebastian sommaren 2010 då jag bilade ner till Värmland med ett par andra skogsentusiaster för att vara med på Naturskyddsföreningens signalartsinventering längs den vackra Klarälven. Vi fick se Sveriges längsta exemplar av långskägg (Usnea longissima) med Sebastian i spetsen som ivrigt berättade om dess ekologi och krav på habitat. Laven fann vi i gammelskogen på ett berg vid Klarälvdalen, i en sluttning ner mot älven som tack vare fukten som steg från vattnet höll långskäggen vid liv. Vi letade efter andra rödlistade arter som vi tog koordinater på för att påvisa skogens mångfald. Skogen är på väg att bli naturreservat men är ändå hotad på grund av planer på att bygga ut skidnedfarter för slalomåkare alldeles intill blivande reservat vilket helt klart kan påverka långskäggslokalen mycket negativt. Det finns en stor risk att naturreservatet är för litet och att den framtida skyddszonen kring långskägglavslokalen inte räcker till och mikroklimatet i naturreservatet blir förändrat med en möjlig utrotning av en av landets finaste långskägglokaler. Signalartsinventeringen var en mycket god start för mig då jag samma sommar fick jobb som naturvärdesinventerare i skogen, det jobb ännu har idag. Så fort jag känner mig osäker på en art, tvekar jag inte att kontakta Sebastian som efter många år som både ideell samt professionell naturvårdare, är rent sagt ett uppslagsverk när det gäller boreala arter. Han är ett litet irriterande skräp i ögonen på de stora skogsbolagen vars avverkningar ibland stoppats tack vare denna envise mans hängivenhet för att skydda de sista gammelskogarna som finns kvar men det är ändå honom de vänder sig till när det är dags att utbilda sin personal i artkunskap. I magasinet Filter nr 22, publicerades en lång artikel med titeln "Skriet från vildmarken" där Sebastians engagemang för skogen sattes under lupp och gav oss en inblick i hur intresset för skogen tog sin början i Sebastians liv, hur han upptäckte hur det egentligen gick till med "världens miljömässiga skogsbruk" och vad hans ihärdighet har lett till när det gäller skydd av gamla ståtliga skogar. Artikeln var oerhört intressant och gav mig insikten i hur mycket makt en enda människa faktiskt har för att kunna påverka ohållbara beslut.
Reportaget i Filter var långt från Sebastian media debut, han har medverkat i en rad artiklar, radioprogram och nyhetsinslag på tv. I maj 2011 kunde vi höra honom i Sveriges Radios granskningsprogram Kaliber "Frihet under ansvar" som belyste hur den svenska skogsnäringen grönmålas av skogsbruket, hur bolag som avverkar nyckelbiotoper och skyddsvärda skogar ändå inte förlorar sin certifikat och där striden om Änokdeltats gammelskog var på tapeten. Organisationen Skydda Skogen i vilken Sebastian är starkt engagerad i höll en kampanj för att bevara skogen kring Änokdeltat med mer än 5000 namnunderskrifter mot den planerade avverkningen och i oktober 2011 fick organisationen lön för sin möda. Efter många om och men fattade förvaltningsrätten i Luleå beslutet att upphäva Skogsstyrelsen beslut om att tillåta avverkning. Därmed står skogen kvar än idag. Tillsammans med Christer Borg (Årets miljöhjälte 2010) har Sebastian nyligen skrivit en debattartikel "Konsensusnoja raserar svensk natur" med kritik till att FN:s princip Polluter Pays Principle inte tycks omfatta vare sig skogsbruket eller vattenkraften, vilket leder till förödelse i vattendrag och skogsmark. Sebastian räds inte konfrontationer, är stark i sin argumentation om skogens rätt att vara och ständigt ute på vägarna för att hitta nya skogsfynd att kämpa för. Han är grov i mun och kompromisslös (rätta mig om jag har fel Sebastian..) men hans engagemang smittar och det är aldrig långt till skratt i hans närhet. Han är skogarnas superhjälte och försvarare och jag hoppas att alla som träffar på honom kommer att smittas lika mycket som jag till att kämpa för Sveriges sista gammelskogar och jag uppmanar en sykunnig att sy en riktigt superhjältedräkt till honom! Tack och hej! / Paulina

2 kommentarer:

  1. Patrick Åström16 februari 2012 12:37

    Hur ser ni på Lübeckmodellen, är den en ljusglimt för skogens innevånare? Kan man hoppas på att skogsnäringen är intresserade av den?

    SvaraRadera
  2. Hej Patrick,

    Jag svarar för mig själv här. Jag är mycket positiv till Lubecksmodellen, då i mina ögon det är en långsiktigt både ekonomisk samt ekologisk lösning. På kort sikt är det självklart inte lika ekonomiskt som kalavverkning, men då måste man vänta 80-100 år innan man kan avverka igen. med lubecksmodellen skapar man en flerskiktad skog. Jag hoppas att skogsnäringen alltmer kommer att börja med denna modell på en del av sina marker till en början. Vissa kommuner har börjat se detta som en skogsbruksmodell på sina skogsmarker

    SvaraRadera