söndag 6 mars 2011

Nya tider på väg



Jag ser dagarna komma, sen springer de förbi


Jag börjar med att citera Herr Joakim Thåström efter ett mycket långt uppehåll från bloggandet, för precis så känns det, ibland blir jag riktigt rädd över hur fort tiden går. Senast jag skrev hade Verleskogens invigning gått av stapeln i Ale, det är nästan 10 månader sen! Direkt efter invigningen satte jag mig på tåget mot norr och klev av på min nya arbetsplats, den norrländska inlandskogen. Hela sommaren och hösten jobbade jag med inventering av naturvårdskogar, jag hade i uppgift att ta beslut om vilka skogar som borde avsättas från avverkning. Jag fick alltså strosa runt ute till skogs i fem månader, tills snön la sig som ett täcke och björnarna gick i sina iden, och inte nog med det, jag kunde försörja mig på det! Då jag knappt var hemma någonting, tog jag en paus från Ett klick för skogen, men jag var inte den enda, efter en hård kamp om Verleskogens överlevnad behövde vi alla inom stiftelsen pusta ut och vi satte igång igen efter en smärre ommöblering med nya verksamhetsledare, Mats och Yrsa, och planering inför vårt nästa räddningsobjekt. Och mer ommöblering är på G, med ett namnbyte i spetsen. Ett klick för skogen har existerat i ett antal år nu och därmed utvecklats till att bli så mycket mer än bara ett klick. NATURARVET blir det nya namnet som så småningom kommer att ersätta Ett klick för skogen men oroa er inte, klickfunktionen kommer att vara kvar som en viktig del i vårt arbete. Naturarvet.. .klingar väldigt fint i mina öron, eller vad säger ni? Låter lite romantiskt till och med, lite som en 1800-tals novell!




Vad kommer då att hända detta år? FN har utsett år 2011 till det internationella skogsåret som ni säkert känner väl till vid detta lag. Med detta vill man lyfta fram hur viktig skogen är, inte bara för den biologiska mångfalden, utan även för oss människor runt om i världen. Allt mer börjar skogscertifieringsfrågan vara en viktig del över hur skogar brukas och sköts och med en oroväckande storskalig markomvandling, från skog till plantage av olika slag eller betesmark för boskap, satsas allt mer forskning på hur man kan bruka en skog på ett hållbart sätt. Jag måste säga att min uppfattning om naturvård har sakta tagit sig en ändring under mina år som biologstudent. Det är viktigt att avsätta skogar från avverkning och skapa nationalparker där djur och växter har en plats fri från storskalig mänsklig påverkan, men vi är en del av denna jord och vi kommer alltid att vara beroende av naturens tillgångar och det är viktigt att människor får nyttja skogen för sina behov. Dock måste det ske på ett hållbart sätt och med metoder som inte utarmar skogen på dess arter och ekologiska funktion. Det går, jag har sett det med egna ögon när jag jobbade och levde ute i djungeln på Borneo. Det går att använda skogen, och vi måste använda skogen, för ekonomin är ju trots allt det som styr vårt beteende. Kan man bruka skogen på ett hållbart sätt med en lönsamhet, har skogen troligen större chans att överleva då det inte kommer att löna sig att omvandla den till någonting annat.




Här i Sverige har vi vart rätt duktiga på att suga ut skogen på allt den har och även om många tror att skogen brukas på ett hållbart sätt, kan i alla fall inte jag påstå att det är så. Kalhyggen dominerar skogsbruket och gammelskogarna är en raritet. En del påstår att certifieringssystemet inte fungerar här och Naturskyddsföreningen har till och med gått ut som medlemmar ur FSC. Det ger en lite dyster bild av hur det svenska skogsbruket ser ut men jag vet att det finns människor som jobbar på att förbättra certifieringsfrågan, vilket förhoppningsvis kommer att leda till hårdare tag mot skogsbruket.
Den dystra bilden brukar även ljusas upp i mitt huvud då jag kommer i kontakt med människor som i stort sätt lägger ner hela sin själ i att rädda de kvarvarande gammelskogarna, och då pratar jag om folk från alla möjliga håll, föreningar, organisationer, skogsmullar och trädkramare och människor som jobbar inom skogsbruket som verkligen försöker att åstadkomma förändringar inom systemet till det bättre. Kom ihåg att även DU har makten att påverka och förändra!! I nästa blogginlägg hoppas jag kunna presentera vår planerade skog som insamlingen kommer att gå till, men än så länge får ni ge er till tåls. Sätt nu det nya namnet NATURARVET i era minnen och ge er ut i skogen där ni kan pusta ut och samla era tankar.

Vi hörs!

14 kommentarer:

  1. Jag tror att det är hög tid att vi "klickare" får veta vilken skog det är som står på tur. När Verleskogen var aktuell låg klickandet upp mot 10 000 klick per dag. Nu är vi nere under 5 000. Förhoppningsvis blir det lättare att entusiasmera klickare när det ser ett konkret mål.
    Tomas Bergström

    SvaraRadera
  2. Håller fullständigt med dig och vi har länge velat gå ut med all information, tyvärr måste allt vara klart gällande kontrakt mellan säljaren och stiftelsen så vi får alla ge oss till tåls lite till, det har vart en aningen frustrerande för oss att måste vänta då vi vet att engagemanget blir mycket större med en konkret skog

    Vänliga hälsningar
    Paulina N

    SvaraRadera
  3. När det gäller naturen är vi människor väldigt "duktiga" på att utnyttja naturens "kapital" i stället för att bara skörda frukterna av "räntan". Vi till skillnad från andra varelser på denna jord lever inte med naturen utan på.

    Därför undrar jag om någon har ett tips på hur vi människor bäst ska kunna leva både i det moderna samhälle vi skapat med all den teknik och infrastruktur som finns och samtidigt så lite som möjligt tära på den jord vi har till skänks?

    För redan när vi blev bofasta för ca 10000 år sedan började vi tära på resurserna och sedan har det trappats upp i en ständigt ökande takt.

    Svar emottages med tacksamhet och tack för det fantastiska arbete alla ni entusiaster utför.

    Hälsn Berndt Eriksson

    SvaraRadera
  4. Hej Berndt,

    Din fråga är verkligen något för oss alla att reflektera över och inte minst rätt i tiden! Jag hoppas det är ok, har nämligen vidarebefodrat din fråga i olika forum för jag vill verkligen att det startas en bra diskussion kring detta, jag hoppas kunna återkomma med många olika svar och idéer så håll utkik!
    / Paulina

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Jag hade en fråga men efter att jag läste ovanstående kommentar har jag nu två frågor...

    1. Jag är invandrare från Holland. I 1996 blev jag förälskad i Norrland och i 2007 flyttade jag hit. Jag har sett (med sorg i hjärtat) hur fler och fler skogar försvann år efter år. Jag känner mig illa till mods när jag ser hur antalet kalhyggen växer. Vad jag inte förstår är följande: Sverige har så många sekler erfarenhet med skogsbruk utan att förinta hela ekosystemet. Varför var det nödvändigt att ändra på det? Och varför kan vi inte gå tillbaks till ett hållbart sätt av skogsbruk?

    2. Andra frågan är nu: vilka forum menar du? Jag skulle gärna tycka till!

    Och till slut: tack för att ni finns och för allt ni gör...

    Med vänlig hälsning,
    Eva

    SvaraRadera
  6. Tack Paulina! Det ska bli intressant att följa.

    Hälsn Berndt

    SvaraRadera
  7. Kommentar till Berndt:

    Oj, det kan man väl skriva en bok om! Eller massor av böcker... Men för att koppla till det som vi håller på med skulle man väl kunna svara att först måste vi minska det vi tar ifrån naturen till ett minimum. En liten del av jorden kan vi sen använda supereffektivt till att producera sånt vi behöver, en stor del kan vi använda för produktion om vi gör det på ett väldigt försiktigt sätt men en viss del måste vi lämna helt orörd om vi vill bevara jorden med all dess mångfald till kommande generationer. Om vi gör så kan vi leva väldigt gott utan att förstöra för framtiden

    Hälsningar/ Mats

    SvaraRadera
  8. Hej Berndt!

    Påverka beslutsfattare, visa vilken framtid man vill ha och under tiden göra vad man kan själv, typ: Ta med sina barn (eller andras) ut i skogen och visa dom naturens underverk!

    Hälsningar Hanna

    SvaraRadera
  9. Hej Eva,

    Under 1800-talets andra halva började skogsbruket att industrialiseras i Sverige, man sysslade då med så kallad dimensionsavverkning och plockhuggning där man tog ut det mest värdefulla virket. Man insåg dock att denna typ av avverkning ledde till dålig föryngring av skogen (troligen för att man tog ut de träd med störst fröbank)och man kallade dessa skogar för "gröna lögner" då timmerinnehållet var dåligt. I mitten av 1900-talet införde man trakthyggesbruket, man började att kalavverka med andra ord och plantera för att garantera en bra återskogning. För att garantera en bra ekonomisk vinst på skogen delade staten ut bidrag enligt paragraf 5.3 i skogsvårdslagen, för trakthyggesbruk. Naturvård var inget man alls tänkte på vid den tiden, allt handlade om att stärka Sveriges ekonomi med hjälp av skogen. Det var först på 90-talet som man började prata om naturhänsyn samt att man införde ett certifieringssystem för skogsbruket som innebär att man måste återskapa vissa miljövärden samt ta mer sociala hänsyn. Det finns alternativa metoder, men skogsbolagen ställer sig i princip kallsinniga till att börja använda kalhyggesfria skogsbruksmetoder, och hänvisar till debatten om de ”gröna lögnerna”- den virkesfattiga skog som plockhuggningen bidrog till. Ett problem är att skogsskötseln har skapat ensskiktade och relativt likåldriga bestånd. Dessa bestånd har dåliga förutsättningar för ett kalhyggesfritt skogsbruk. Ett mer storskaligt experimenterande med kalhyggesfritt skogsbruk så att metoderna blir mer beprövande tillsammans med ett krav från konsumenter skulle kunna driva fram en långsam omställning av det svenska skogsbruket. Men det kommer att gå långsamt.

    Hoppas du känner dig nöjd med svaret, angående forumen jag skickat Berndts fråga på är mina egna privata forum för biologstudenter samt facebook och jag kommer att publicera alla tips jag får här i skogsbloggen.

    Ha det väl Eva och fortsätt att vara med oss!

    Hälsningar
    Paulina

    SvaraRadera
  10. Hej alla!

    Tack för alla synpunkter. Jag har några kompletterande frågor.

    I Sverige blir fler och fler medvetna om hur viktigt det är med en natur där både djur och växter kan leva i samklang med varandra som i t.ex Årrenjarka och Verle. Frågan till er alla är om det finns några liknande projekt som EKFS i andra länder där man på samma sätt kan hjälpa till med att bevara en levande natur?

    Jag undrar också om EKFS har några systerorganisationer i dessa länder som man kan stödja?

    Dessutom undrar jag om någon känner till om det finns några organisationer som på samma sätt som EKFS hjälper till att bevara skogen försöker bevara våra sjöar och hav?

    Hälsn Berndt;-)

    SvaraRadera
  11. Hej Paulina!
    Tack för ditt förtydligande svar. Det verkar vara samma problem som på så många områden. I stället av att tänka oss före tänker vi efter. Och oftast börjar vi först med det när det blir klart att det redan är för sent.
    Tack igen och snälla: fortsätt!

    MVH, Eva

    SvaraRadera
  12. Hej Berndt,

    Kolla in den finska sidan http://www.luonnonperintosaatio.fi/svenska/om-oss , även de kallar sig för Naturarvet och jobbar på liknande sätt som vi!

    /Paulina

    SvaraRadera
  13. Hej Paulina!

    11 mars skrev jag en kommentar och undrade hur man förenar ett modernt samhälle med att samtidigt leva på ett sätt som inte utarmar Jorden.

    För några veckor sen fick jag tips om en bok av Tim Jackson som heter "Välfärd utan tillväxt". Han skriver att det övergripande syftet med boken är "att söka livskraftiga lösningar på vår tids största dilemma: att förlika vår strävan efter det goda livet med en ändlig planets begränsningar...Hur kan välstånd se ut i en ändlig värld med begränsade resurser och en befolkning som inom några årtionden väntas överstiga 9 miljarder?"

    Jag har precis börjat läsa boken så jag kan tyvärr inte komma med något omdöme men om boken fortsätter på liknande sätt som så långt jag kommit så kan jag rekommendera den. En del kanske redan har hört talas om den men för några kanske det kan bli ett bra lästips. Boken är utgiven i år så den är helt färsk.

    Ha det bra

    hälsar Berndt

    SvaraRadera
  14. Tusen tack för tipset Berndt! Ska kolla in boken

    SvaraRadera